| Trilogin Torka aldrig tårar utan handskar |
Kapitlet handlar om när huvudpersonen Rasmus och hans pappa Harald vandrar tillsammans i skogen. Nu är Rasmus liten och håller pappa i handen. Han är trygg och stolt över att gå där med sin pappa som vet så mycket och som berättar om alla växterna och djuren och om gökarna som ropar i skogen. Det är Rasmus som sedan kommer att dö i AIDS - "bögpesten". Men ännu är han en liten pojke som lyssnar till skogens alla ljud och gökens rop.
Så här skriver Gardell:
Södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är sorggök, lär Harald Rasmus att rabbla. Rasmus ställer mängder med frågor om varför det är på det ena eller andra sättet med gökarna. Till slut måste Harald säga att det kanske bara är ett fånigt rim, men på det örat lyssnar inte Rasmus. Och när han frågar varifrån just den där göken gol som de nyss hörde, ljuger Harald för att inte uppröra den känslige sonen i onödan och säger att det var en västergök, trots att den hördes norrifrån och varslade om sorg.
Bästergök! konstaterar Rasmus nöjd,
Exakt! svarar Harald och låter saken bero.
 |
| Västergök - bästergök. |
Pappa Harald och lille Rasmus vandrar vidare i skogen. De äter sina medhavda smörgåsar med ost och leverpastej. Och Harald påminner om den vita älgen de såg sommaren innan.
Så ropar norrgöken igen. "Bästergök!" säger Rasmus och skrattar.
Pappa Harald säger ingenting. Han låter sonen vila i tron att det är bästergöken som sjunger i skogen. Inte den från norr som bådar sorg och inte den från söder som siar om död.
Kapitlet om gökarna finns i trilogins del 2 - Sjukdomen. Det är en liten berättelse om en far och hans son på upptäcktsfärd i skogen. Marken doftar och vinden susar, men bakom trädkronorna och grönskan skymtar det stora mörkret. Men ännu är framtiden ljus och Rasmus hör bästergöken sjunga.
| Nyår! |
GOTT NYTT ÅR,
KÄRA LÄSARE!
Och må bästergöken sjunga hela 2017!
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar