| Edvard Munchs Skriet. Sinnebilden för ångesten. |
Vad är farligast - att inte få hjälp alls eller att få fel sorts hjälp? Är det farligare att få vänta för länge och inte få någon hjälp alls, än att inte få rätt sorts hjälp? När man försöker formulera sådana frågeställningar drabbas man av stress, hjärtklappning och frustration. Måste man välja - mellan pest eller kolera? Mellan mögel eller ruttet? Mellan inget eller dåligt?
Vad är det jag menar, egentligen? Vad handlar det om?
| Homer mår dåligt... |
Jo, det handlar om det här: en grupp forskare, psykologer och psykoterapeuter skriver på Dagens Nyheters debattsida, under rubriken Förbjud oseriös behandling av psykiskt sjuka patienter. Man vill att Socialstyrelsen ska införa strängare regler för de personer som erbjuder behandling av psykiska problem. Samtliga terapeuter som arbetar inom detta fält måste vara legitimerade, skriver gruppen. Detta för att förhindra att människor som söker hjälp för sitt psykiska lidande hamnar i klorna på oseriösa och otillräckligt utbildade s.k. terapeuter. Att vända sig till en oseriös terapeut som bedriver samtalsbehandling på vetenskapligt oklara grunder, kan få ödesdigra följder, skriver man. I värsta fall kan det sluta med självmord.
| Till och med Långben kan må dåligt. |
En legitimerad terapeut står under Socialstyrelsens överinseende, är tvungen att föra journal och kan ställas till svars och i värsta fall förlora sin legitimation om ett tillräckligt grovt misstag blir begånget. En fristående, icke-legitimerad, terapeut kan göra som den vill; hoppa över journalföringen, testa nya metoder och utsätta sina patienter för allehanda risker - utan att för den skull ställas till svars eller drabbas av Socialstyrelsens bannbulla, oavsett hur grova misstag den begår. Och oavsett vad som händer med patienten.
| Det är många som mår dåligt. |
För att skydda de hjälpsökande bör man alltså, skriver gruppen, införa bestämmelsen att samtliga med mandat att utföra psykologiska behandlingar skall ha legitimation och därmed vara kontrollerbara från Socialstyrelsen.
Det låter väl bra! Och tryggt för dem som i sin förtvivlan över att må dåligt söker stöd, hjälp och ett lyssnande öra. Problemet här är bara att de forskare, psykologer och psykoterapeuter som skrivit debattartikeln utan minsta eftertanke sätter likhetstecken mellan oseriös och icke-legitimerad. Är man icke-legitimerad är man, per definition, oseriös och potentiellt farlig - tydligen. Det finns dock inget som säger att så måste vara fallet. Lika lite som man kan vara alldeles säker på att en legitimerad terapeut alltid är seriös.
| Hjälp! |
Så enkel är inte verkligheten. Tyvärr. Efter en lång utbildning och efter ett stort antal kontakter i samtals-branschen, kan jag säga att det finns gott om legitimerade terapeuter som är direkt olämpliga (för att inte säga farliga) samtidigt som det finns icke-legitimerade terapeuter som är både kunniga, seriösa och ansvarstagande. Dessa senare skulle i ett slag förlora mark om totalkravet på legitimation skulle bli verklighet.
Gruppen som står bakom debattartikeln borde dra skiljelinjen mellan seriös och oseriös på en helt annan nivå. Nämligen denna: skiljelinjen ska gå mellan å ena sidan personer som gått korta kurser i självförverkligande och snabbregression, som inte kan bedöma sin metods kraft att riva ner och förstöra, som inte vet varför de valt att arbeta med andra människors inre, som vill känna sin makt och som vill tjäna pengar och - å andra sidan - personer som är ansvarsfulla, kunniga, pålästa, ödmjuka och genuint intresserade av att faktiskt hjälpa sina medmänniskor att klara av att leva livet - lite bättre, lite lättare och lite mindre ångestfullt. Där ska skiljelinjen gå. En legitimation är ingen garanti för trygghet, botande och ett lyckosamt slut.
| Till och med snögubben är drabbad. |
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
