En tomte

Jag är skeptisk till Facebook - det måste jag erkänna. "Fejan" svämmar över av patetiska och ofta illa formulerade berättelser och egocentriska utläggningar om bullbak, festmiddagar, poolparties och skidutflykter. Allt för att demonstrera sin egen förträfflighet och bevisa att man är en populär och efterfrågad figur med fulltecknad agenda.

Är skeptisk...

Men - ibland dyker allvaret upp och Facebook blir just den där megafonen som slår sönder likgiltigheten och krossar oförmågan till inlevelse. Det hände häromdagen. Och det handlar om Tomten. Ja, inte om honom med renarna förstås, utan om en pensionerad ingenjör med stort vitt skägg som knäcker extra i den aningen suspekta tomtebranschen.

Tomten Eric

En dag blir Tomten - som förresten heter Eric Schmitt-Matzen - uppringd från sjukhuset. En sjuksköterska ber honom komma - det brådskar. En liten pojke ligger för döden och hans sista önskan är att få möta Tomten. Att klä om till den röda dräkten finns inte tid till, så bråttom är det. Tomten kastar sig i bilen och kör till sjukhuset och springer upp till barnavdelningen. Där i en säng ligger en mager, mycket liten pojke. Föräldrarna väntar utanför, för de vet att deras son vill möta Tomten ensam.

Tomten sätter sig på sängkanten och böjer sig över pojken för att kunna höra vad han viskar, hans röst är mycket svag. "De säger att jag kommer att dö, men hur kan jag veta att jag kommer rätt, att jag kommer dit jag ska?" undrar den lille pojken.

Tomten svarar: "När du är framme, säg att du är Tomtens allra bästa nisse, då kommer de att släppa in dig och du kommer rätt!" Den lille pojken reser sig mödosamt upp och kramar Tomten och dör så i hans famn med orden: "Tomten, kan du hjälpa mig?"

En sann Tomte
och Människa.

Efter denna upplevelse funderade Eric på att sluta med sitt extraknäck. Den lille pojkens tillit hade rört hans hjärta så starkt att hela hans liv skakades i sina grundvalar. Men, säger Eric, detta får sjukvårdspersonalen uppleva inte bara en gång, utan många, många, många gånger. Och de slutar inte sina arbeten för att hjärtat blöder.

Jag hoppas att Eric fortsätter att extraknäcka som Tomte - för de orden han gav den lille pojken inför den sista resan var den vackraste julklappen någon kunde få: att få komma fram, att få komma rätt och vara Tomtens allra bästa nisse.

För att hylla den gode tomten Eric kommer här musik av gamle Fader Bach: Air.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner