Smittspårning

Hur var det nu...?

När ett farligt virus börjar sprida sig från individ till individ, gäller det att ta reda på hur spridningen gått till. Vem har smittat vem? När? Var? Och hur? I jakten på klamydia, gonorré, syfilis och HIV, som är sexuellt överförbara bakterie- och virusinfektioner, försöker man upprätta "smittkedjor". Pelle, som fick gonorré på semestern, hade sex med Kalle som sedan hade sex med Olle som gick hem och hade sex med sin fru som sedan hade sex med Olles lillasysters pojkväns bror. Alla i kedjan uppmanas att testa sig, för att ta reda på om de blivit smittade och för att förebygga att de inte ovetandes om sitt tillstånd, smittar andra.

HIV-virus gäller att få stopp på.

Hur är det då med det farliga PK-viruset, som jag bloggade om i förra veckan? (PK är en förkortning av Politiskt Korrekt.) Varifrån kommer det? Kan man möjligen spåra källan till detta kvävande virus som under det senaste decenniet lagt ett lock på tankefriheten i Landet Lagom? Var finns ursprunget till idén att alla ska "tänka rätt", inte vara opassande, inte passera gränsen för vad som får sägas och inte får sägas i det offentliga samtalet? Jag tror att jag kanske börjat kunna skönja smittans källa, själva ursprunget till denna självcensur.




Självcensurens triptyk.

Det började med att jag tittade på SVT Öppet Arkiv och säsong 2 av Lorry - humorprogrammet som sändes under några år på det sena åttitalet och en bit in på nittiotalet. Här skojade man med precis allt och utan skyddsnät. Gamla, unga, bögar, politiker, sjuka, borgare, bönder, proletärer, kulturknuttar, byråkrater, läkare, bilmekar, börsmäklare, trendnissar och veterinärer - alla fick sin släng av sleven. Man slog hårt, ibland kanske för hårt. Men man var inte rädd, man undvek inte att slå av rädsla för att stöta sig. Och just därför är det också så befriande roligt, även om skrattet stundtals kan sätta sig på tvären i halsen. Men ... när jag nu tittar på Lorry i Öppet Arkiv, upptäcker jag att en del inslag blivit censurerade. En grå-vit ruta där det står "Inslaget borttaget". Vad har hänt? Har vi blivit så känsliga på 2000-talet?

Lorrygänget, säsong 1: Johan Ulveson, Ulla Skoogh,
Claes Månsson, Lena Endre och Peter Dalle.

Skulle Lorry-humorn passera idag år 2016? Svaret blir - tyvärr - nej. Det skulle det inte. Varför? Jo, i Landet Lagom har det under de senaste decennierna vuxit fram intressegrupper som betraktar sig som offer, grupper som av olika skäl anser sig som missgynnade av "samhället", "opinionen" eller av "systemet". Det kan handla om ursprung, hälsotillstånd, utseende, utbildning, yrkestillhörighet, kön, ålder, religion, sexuell preferens eller något annat. Att diskutera och kanske ifrågsätta dessa gruppers övertygelser, uppfattas genast som en kränkning av deras yttrandefrihet - kanske till och med av deras existensberättigande.

Ingrid Vang-Nymans inte så politiskt korrekta
illustration till Pippi i Söderhavet.

För några år sedan ansåg en sådan grupp att Pippis pappa Efraim Långstrump under inga omständigheter fick fortsätta att kallas "negerkung". Det var rasistiskt och andades nattstånden kolonialism och kränkte alla med afrikanskt ursprung. Alltså redigerades ordet bort i nyutgåvorna av Pippi. På samma sätt ansågs Tintin-böckerna rasistiska med sina skildringar av korkade och/eller grymma infödingar. Förslaget blev att rensa ut alla Tintin-böcker ur hyllorna på Stadsbiblioteket i Stockholm. Böckerna riskerade ju att kränka snart sagt alla icke ariska och skulle nu ersättas med god och rättvisemärkt litteratur.

PK:s ansikte.

Hur ser en bok som inte kränker någon enda varelse ut? Och hur ser en tavla ut som är helt neutral? Och en film som inte retar någon? Hur är den? Tråkig, om någon skulle fråga mig. Intill döden tråkig. För det är den sjukdomen som det smittsamma PK-viruset leder till: tristess.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner

PK - Politiskt Korrekt

Står allt rätt till i folkhemsidyllen?

Vad får man säga? Och vad får man inte säga? Får man säga att allt - faktiskt - inte är lika bra? Att det - faktiskt - finns dålig smak och dåliga författare, dålig musik och elaka människor? Och måste man säga "hen"? Och måste man vara genusmedveten och normkritisk? Är det inte i själva verket så att alla dessa måsten skymmer sikten för vad som egentligen är viktigt?

Hen på språng.

Jag tror att det finns ett slags "proffs-tyckar-trender" som dikterar vad vi just nu får och inte får tycka. Och jag har en isande känsla av att ramarna för vad som är tillåtet har krympt alltmer - av rädsla för att bli stämplad som rasist eller fördomsfull eller elitistisk eller något annat ännu värre. Det gäller att uttrycka sig PK, politiskt korrekt, annars kan man råka illa ut. Allt är lika bra, allt är lika mycket värt. och ingen är bättre än någon annan, inte sämre heller. Påstår man något annat, sätter man sig på "höga hästar" och bryter mot den (oskrivna) PK-lagen.

Svåra ställningstaganden.

Sverige har ju historiskt sett alltid hävdat sin neutralitet. Är det kanske den som smittat av sig - inåt, mot tankens kärna? Är det därför vi svenskar är så lydiga? Har så svårt att våga ta ställning? Är det därför som Sverige blivit ett land befolkat av räddhågade regelryttare som står med mössan i handen, underdånigt bugande för alla sorters auktoriteter och fyllda av rädsla för att sticka ut hakan en millimeter för långt?

Anstötliga blodapelsiner.

Har jag några exempel att anföra? Visst. Många. Fast av rädsla för att inte vara tillräckligt PK i min blogg, anför jag det minst provocerande exemplet. Inte heller jag har undgått det smittsamma PK-viruset.

Så här var det: jag kommer till kassan i min mataffär, lägger mina varor på rullbandet. Eftersom jag gillar frukt och grönt, lägger jag upp en stor påse blodapelsiner. Mannen i kassan tittar på apelsinerna och frågar vad det är för sort. Jag svarar att det är blodapelsiner. Han säger då, att så får det inte heta längre. Associationer till blod kan väcka anstöt, meddelar han. Därför ska det numera heta röda apelsiner. Jag brister i skratt och frågar om han skojar. Det gör han inte, svarar han allvarligt och påminner om hur det var med de där chokladbollarna.

Vapenassociationer?

Min nästa vara på rullbandet är ett stort och härligt granatäpple. Nu ser jag min chans att skoja, så jag frågar mannen i kassan om jag får säga granatäpple. Det kan ju faktiskt associera till krig och vapen och det kan ju vara väldigt stötande, säger jag ironiskt. Undrar vad en sådan frukt kan få heta i landet PK? Rubinäpple kanske? Eller turkiskt äpple? Men det kan säkert vara stötande, det också. På ett eller annat sätt.

Det är inte lätt att vända sin kappa efter alla vindar som blåser genom Landet Lagom.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner