Humorns dilemma

Roliga? Helan och Halvan.

Det är svårt att vara rolig. Mycket svårare än att vara allvarlig. Att få människor att skratta är en vansklig konst - mycket vanskligare än konsten att få dem att gråta. Det är en balansakt på slak lina - så lätt det är att trilla över kanten och bli för fräck eller för vulgär och vågad. För mesig och blek vill ju ingen vara; snäll-humorn har passerat sitt bäst-före-datum för längesedan. Nu gäller det att sticka ut hakan rikigt långt och använda det tunga artilleriet - annars hörs man inte i det makrokosmiska sorlet av röster.

Rolig? Thor Modéen.

Och får man den ene att skratta, är det ganska säkert att man får den andre att uppröras. För riktigt bra humor är oftast inte av den snälla sorten, utan måste trampa på någon någonstans, såra någons ideal eller kränka någons övertygelse - annars blir det uddlöst och meningslöst. Att skratta åt är tyvärr nästan alltid roligare än att skratta med... Så är det bara.

Rolig? Henrik Schyffert.

Jag läser i Dagens Nyheter att den berömde komikern Jerry Seinfeld surnat till på sin publik. I ett framträdande nyligen skojade han om att folk såg bögaktiga ut när de scrollar på sina mobiler, pekfingret på skärmen och lillfingret rakt ut. Vips sänkte sig tystnaden i lokalen. Ingen skrattade. Eller kanske var det så att ingen vågade skratta. För bögar får man inte skoja om. De är en minoritet och minoriteter får man inte skoja om - det är kränkande och det är inte politiskt korrekt.

Rolig? Jerry Seinfeld.

Seinfeld frågar sig vad man numera vågar skoja om, eftersom allt måste vara just politiskt korrekt. Snart finns det inget kvar att skoja om, befarar han. Jag misstänker att han har rätt. Får man skoja om pedofiler, krig, tsunamis, svält och cancer? Om handikapp, döden, islamister och dvärgar? Och får man skoja om "hen"? Eller ska man låta bli att närma sig dessa ämnen med humor, eftersom så många kan bli kränkta då? Situationen är paradoxal, för samtidigt som komiken och humorn blivit allt brutalare och elakare och allt mer gränsöverskridande, har människor blivit alltmer lättkränkta och lättsårade. Hur går det ihop?

Som vanligt har jag inga svar, bara frågor. Men med frågor kommer man långt, oftast längre än med svar, eftersom frågor skapar dialog.

Roligt!! Morran (Rheborg) i sitt kök.

Sista bilden får visa vad jag själv tycker är roligt - vacker humor: skarp, svart men ändå ömsint. Johan Rheborgs porträtt av den havererade mamma-gestalten Morran i Morran och Tobias. Detta är humor med absolut gehör. Men säkert retar och kränker det någon.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner