Hellre död än gammal? Knappast!

När jag växte upp fanns det ett uttryck jag hörde sägas då och då: Den Gud älskar dör ung.
Jag minns inte i vilka sammanhang jag hörde detta, och innebörden är ju väldigt makaber, minst sagt. Särskilt som jag ju hade två släktingar som avlidit i unga år och lämnat stor sorg och saknad efter sig - jag skrev om ett av dödsfallen i texten Finns det en mening? Och min stackars morfar som var född 1860 (snacka om gammal pappa...) - han förlorade fyra barn i Spanska sjukan. Och det kan han nog knappast ha tolkat som Guds kärlek. Snarare som Hans straff.

Men vad menar man med Den Gud älskar dör ung? Egentligen? Menas det att Gud älskar den unga personen så mycket, att Han inte står ut med att personen inte kommer upp och gör Honom sällskap i himlen? Eller menas det att åldrandet i sig är ett sådant straff, en sådan kränkning för människan, att motsatsen vore lindrigare? Hellre död än åldrad. Tanken svindlar lite faktiskt.

Skulle mycket väl ...

 

... kunna vara samma kvinna - med femtio års mellanrum.
Inte vore väl döden att föredra?

En kväll satt jag, Storasyster, Lillasyster och Bästisen i TV-soffan och tittade på Svenska Hollywood-fruar på Trean. En av fruarna är lite äldre än de andra - 53, tror jag. Hon försöker se ut som en ung filmstjärna, men lyckas inte särskilt bra. Ryggen har börjat bli lite krum - och åsikterna aningen mossiga, håret är för blont och läppstiftet alldeles för bjärt. Men, hon gör sitt yttersta för att se ung ut - det märks. Bästisen ser allvarlig ut där hon sitter i soffan, hon ger ifrån sig en tung suck. Så säger hon: "Åldrandet är så hemskt! Jag vill inte åldras längre än till 25."

Jag frågar vad hon menar och ber henne att förklara hur hon tänker. Då säger hon ungefär så här: "Efter 25 är man ju inte längre vacker. Man blir rynkig, hängig och ful. Jag vill inte uppleva det."
Jag påminner henne om alternativet - och det gör henne ännu mer bekymrad. Hon tänker djupt - så det knakar, ser jag.

"Jag tänker iallafall inte låta mig förfalla" säger hon dramatiskt. "Jag tror nog att jag ska börja operera mig tidigt, så att åldrandet liksom inte hinner i fatt mig." "Jaha", säger Storasyster och Lillasyster intresserat med en mun, "Var då?? Ska du börja med tuttarna eller ska du ta ansiktet först?" Jag lyssnar med stigande förvåning. "Är det inte bättre att ni motionerar och äter sund mat istället för att ta till kniven?" föreslår jag. Men det är det tydligen inte alls. Det måste vara synliga åtgärder. Och snabbverkande. Quick fix, alltså.

Kirurgisk quick fix - då slipper man
tänka på att röra på sig och äta rätt. Eller??

En fråga: hur kan det komma sig att unga människor är så fixerade vid utseendet?
Och ett möjligt svar: All TV-reklam med retuscherade modeller. T.ex. L'Oréals reklam för något slags hudkräm, där den onaturligt stela, robotaktiga unga skönheten säger, med beslöjad röst: "I am perfection..."

Ytterligare en fråga: hur kan det komma sig att unga människor är så rädda för att åldras? Ett möjligt svar: TV-reklamen visar inte att man faktiskt kan vara väldigt vacker, även på gamla dar.



Copyright: Åsa Adolfsson Wallner