| Ruth Sheen - socialarbetaren. |
Om just detta handlar den brittiska TV-serie som nyss avslutats i SVT1: Saknad, aldrig glömd. Det är en komplicerad berättelse om brott, skuld och om lidande. Den allestädes närvarande frågan är: vem lider mest - den som drabbats av förlust och död eller den som är orsaken till det?
| Tom Courtenay - revisorn. I bakgrunden Gemma Jones - hans hustru. |
Handlingen är följande. Under renoveringen av ett illa medfaret hyreshus i London hittas ett skelett under golvet i källaren. Polis och kriminaltekniker tillkallas. Först vet man inte om detta är ett fornfynd eller ett samtida brottsoffer, men efter mycket efterforskningar kan man datera skelettet till 1976. Samtid alltså, och en mordutredning inleds. Den döde visar sig vara en ung pojke i de sena tonåren. I ett djupare lager under skelettet finner man en liten adressbok och efter en röntgenundersökning av det svårt förmultnade papperet, framträder några namn.
| Trevor Eve - företagsledaren. |
Den kvinnliga kommissarien och hennes stab börjar sökandet efter de människor som döljer sig bakom namnen i adressboken och deras koppling till den döde. Kan någon av dessa kanske också vara hans mördare? Fragment från en tid av social turbulens - arbetslöshet, främlingshat, rasism, våld och homofobi - samlas till en berättelse om några öden som råkade korsa varandras väg i ett inackorderingsboende för vilsna ungdomar våren 1976.
| Bernard Hill - kyrkoherden. |
Kyrkoherden, som är så snäll och empatisk och alltid sätter dem som lider i första rummet. Socialarbetaren, som offrar allt för att motivera förortsghettots barn att gå i skolan och göra sina läxor. Den hårdföre företagsledaren som är på väg in i de högsta kretsarna. Och så den rullstolsburne revisorn som i frustration slår sin senildementa hustru. Vad händer när det förflutna långsamt men säkert hinner ikapp dem? Eller har det förflutnas illgärningar alltid funnits där, som en mörk skugga som en gång invaderade deras liv?
| Nicola Walker och Sanjeev Baskhar - kommissarien och hennes kollega. |
Skelettet visar sig tillhöra en pojke som kommit till London för att söka arbete och för att roa sig. Kvar i en avlägsen förort har han lämnat sin ensamstående mamma. Fadern, med rötter i Afrika, hade redan tidigt lämnat familjen. Pojken behöver snabba pengar och börjar sälja sex till män. Och det är här - i spelet kring den förbjudna utlevelsen - som mordet blir begånget, av den minst troliga, den svagaste, mest utsatta. Men alla är de skyldiga på något sätt - för att de dolt, gömt undan, tittat bort, blundat och försökt glömma.
| Gemma Jones - mördaren. |
Seriens slutscen visar den mördade pojkens mor, sittande på knä vid den nygrävda graven. Äntligen har hon fått visshet, äntligen har hennes son fått ro - efter nära fyrtio år. Men de andra då, de skyldiga? Hur hanterar de att det förflutnas illgärningar rullas upp och offentliggörs? Socialarbetaren försöker ta sitt liv av skam, men räddas i sista stund och återfinner sin plats i livet. Kyrkoherden tvingas avslöja sitt fyrtioåriga dubbelliv och riskerar att förlora allt - familj, arbete, trygghet. Företagsledaren tar sitt liv. Och revisorn då? Han som alla tror är den skyldige, eftersom han slår sin dementa fru. Mördaren är hans hustru - hon som ingenting minns längre - som i förtvivlan slagit ihjäl sin makes älskare med en hammare, mitt under akten, i källaren till det stora inackorderingshuset. Revisorn hamnar i fängelse för medhjälp till mord, eftersom det är han som begravt liket där under golvet i källaren.
Mördaren går inte att straffa eftersom hon inget minns och inget kan berätta. Men alla är de redan straffade - känslan av skuld lever för alltid kvar.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar