"Och vad sysslar du med då?" eller mannen från Flen

Chock och förtvivlan över hur samhället idag behandlar människor av kött och blod. Hat och illvilja är hemskt - men indifferens, likgiltighet och regelrytteri är oerhört mycket hemskare och farligare. Vart har humanismen tagit vägen? Vart har företeelser som respekt, vördnad och omtanke tagit vägen?

Hanna Hanquists illustration till DN-artikeln Och vad sysslar du med då?
(De två små figurerna ska föreställa samme man.)
Artikelförfattaren heter Ana Udovic.

Jag körde bil till Stockholmshemmet igår från Ölandshemmet. Den sena hemkomstkvällen brukar ägnas åt uppdatering av de Dagens Nyheter jag inte läst. Ibland slår hjärtat dubbla slag när jag läser - det hände igår.

I söndagens tidning berättas om en man från Flen som ringt in till telefonpratprogrammet Karlavagnen. Han är sysselsatt i det som kallas Fas 3. Varje dag går mannen till ett stort rum som ägs av kommunen. Han är ensam i rummet hela dagen. I rummet finns 38 stolar. Stolarna ska målas. Så fort alla 38 stolarna är klara och färdigmålade, ska de målas om igen, i en ny färg. Gult. Vitt. Rött. Blått. Samma stolar - ny färg hela tiden. Ingen hämtar stolarna, för det är ingen som behöver dem. Stolarna finns bara i det stora rummet. De finns där bara för att mannen ska ha en sysselsättning. En meningsfull sysselsättning.

Gustave Dorés berömda illustrationer till Dantes Inferno.
Vägvisaren Vergilius leder Dante ner genom Helvetets alla kretsar
- här är de syndare som straffats genom att sitta fastfrusna i isen för evigt.

Är detta att respektera det okränkbara människovärde som våra politiker så gärna och ofta utgjuter sig om i medierna? Är detta att ge en människa en meningsfull sysselsättning? Är detta inte istället en utstuderat grym form av tortyr? Vad har denne man gjort för att hamna i stol-helvetet? Förmodligen har han kämpat med hälsoproblem, ändå försökt att klara av ett arbete men inte orkat, blivit kränkt och ifrågasatt - och nu placerad i helvetet. I stol-helvetet. Vad ska man uppfatta detta som? Svaret känns ganska självklart: som ett straff. Som ett straff för att man inte orkat med. Och vad har denne man för framtidsutsikter? En ny färg att måla med? 8 stolar till att måla?

När man möter en ny människa i vårt land, frågar man nästan omgående "Och vad sysslar du med?" Arbetet är en så stor del av vår identitet. Har man ingen yrkesidentitet - då är man ingen, går inte att placera på kartan. Man förlorar liksom sin plats i samhällsmaskineriet och blir plötsligt "avförd från protokollet". Mannen från Flen - vad ska han svara?

- Och vad sysslar du med?
- Jo, jag målar stolar.
- Jaha... Vad kul... Åt vem då?
- Åt ingen.
- Nähä. Är du konstnär?
- Nej, inte direkt...
- Nähä...

Käre mannen från Flen: jag vet inte hur du ska bevara din stolthet - om du har någon kvar. Detta är ett stort misstag. Det är inte ditt fel. Du är värd något helt annat - något mycket, mycket, mycket bättre. Det är inte du som ska måla stolar - det ska herrar Reinfeldt och Borg göra, med assistans av fru Engström. Många stolar ska det bli och många färger...

Här kommer - till mannen från Flen: Highway to Hell med AC/DC. Vreden är en mäktig kraft.

 

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner