I don't want to miss a thing

Jag återkommer till ämnet kärlek på äldre dagar. Och då menar jag inte att sitta hand i hand i hammocken eller att lösa korsord tillsammans. Det tror jag nämligen är den gängse schablonbilden av just kärlek på äldre dagar. Nej, jag menar passion. Inte på något sätt mindre stark än i ungdomen, kanske ännu starkare. Lika sprängfylld av stormande längtan efter närhet, kyssar, sex och det totala uppgåendet i den andre - och så önskan att få leva återstoden av livet tillsammans. Hösten 2011 gick jag en utbildning i gerontologi (= läran om det normala åldrandet). I en av kursböckerna redovisades en ganska aktuell undersökning om hur de gamla själva ser på sex på äldre dagar. Resultatet var nedslående. Det visade sig att de gamla - särskilt kvinnorna - internaliserat en kritisk, nedlåtande och fördömande syn på sex på äldre dagar - de hade alltså tagit till sig omvärldens oförståelse och börjat se på sig själva med kritiska ögon. Nu minns jag inte de exakta siffrorna längre, men siffran 17% står tydligt i mitt minne. Den stod för hur många av de gamla kvinnorna i åldersgruppen 75+ som ansåg att erotik var en värdefull del av livet. Varför är det så??

Kärlekslyckan är lika stark - oavsett ålder.

När min farmor blev gammal ville hon komma till ett tryggt och fint äldreboende i närheten av sin familj. Hon flyttade från Lidköping till Stockholm till ett väldigt trevligt äldreboende. Där var fina små lägenheter som låg i ring runt en vacker innergård med mycket blommor och planteringar och små träd. Det fanns en fin restaurang som serverade god och vällagad mat till både frukost, lunch och middag. Det fanns många små sällskapsrum. Det var överhuvudtaget en vacker och harmonisk miljö - det var ljust och luftigt och luktade gott, nästan överallt. Och farmor stortrivdes.

De små lägenheterna låg i ring runt en vacker innergård
med mycket blommor och små träd.

På äldreboendet bodde även en gammal man. Han var änkling sedan länge. En dag flyttade det in en änka. Änklingen och änkan började umgås så smått och efter en tid hade kärleken börjat spira. Så stod det klart för dem båda att de ville dela återstoden av livet med varandra och det rustades till bröllop. Min farmor satt med i styrelsen på boendet och nu hade det uppstått ett stort problem: hur skulle man hantera att de nygifta ville bo tillsammans? Föreståndarinnan var upprörd. Man kunde väl inte låta dessa gamla människor dela sovrum? Det vore absolut inte anständigt och absolut inte förenligt med äldreboendets etik och rykte! Farmor höll med, helhjärtat. Det skulle ju kunna hända hemska saker... "Vadå för saker?" frågade jag, som då var ung och irriterad och gillade att provocera. "Ja, det förstår du väl själv!" svarade farmor menande och skakade på huvudet. Jag minns inte riktigt hur det gick med det äkta parets sovrum - men jag hoppas innerligt att de fick dela säng till slut, trots min farmor och de andra moraltanterna.

När jag körde bil mellan mina båda hem i våras, kom jag på en strålande idé. Jag skulle minsann producera en musikvideo! Den skulle visa en gammal man och en gammal kvinna som ligger i sin kärleksbädd. Kvinnan har somnat och mannen ligger vid hennes sida och ser på henne - fylld av värme, lust och längtan. Och otålighet. Han vill inte missa ett enda ögonblick av deras liv i kärlek.
I don't want to miss a thing. Jag har inte gett upp min idé.