En liten saga om kärlek på äldre dagar

Det var en gång en präst och en prästfru. De var ganska gamla. De hade fem barn. En dag dog prästen. Änkan och de fem barnen var mycket ledsna och sörjde mycket. Men - så en dag, efter ett år ungefär, träffade prästänkan en väldigt trevlig man. Han var också präst. Prästänkan och prästen blev kära i varandra. Så där riktigt stormande kära, så där så att det brinner i hjärtat och man känner att man inte vill leva utan den andre. De beslöt att gifta sig. Men först skulle de fem barnen informeras. Prästfrun sammankallade alla sina barn (det fanns barnbarn också) och berättade den glada nyheten. Hon skulle gifta sig! Hon var lycklig igen!

Så lyckliga att de flyger

Barnen blev alldeles förfärade. Vad var nu detta? Räckte det inte med deras pappa prästen? De hade ju varit gifta så länge och mormor var ju så gammal nu, över sjuttio... Nej, det här var inte bra, inte bra alls. Har hon blivit dement? Har hon helt tappat koncepterna? Har hon glömt pappa prästen? Barnen bestämmer att träffas utan sin giftaslystna gamla mamma. Det bestäms att detta giftermål till varje pris måste stoppas - det skulle vara en skam för hela familjen och en skymf mot pappa prästens minne. Ett par av barnen utses att prata allvar med den blivande brudgummen. Man avråder honom från att gå vidare med sin kärlek, deras mamma är inte tillräknelig och förstår inte sitt eget och familjens bästa. Troligen håller hon på att glida in i något slags demenssjukdom, för så här har hon aldrig betett sig tidigare. Och tänker han gå vidare och fira bröllop ändå, kan han inte räkna med något stöd från familjen. Den blivande brudgummen blir rädd. Han beslutar sig för att fly fältet.

Vad som hände sedan, vet jag faktiskt inte riktigt. Men det blev inget bröllop iallafall. För det här är en sann historia som jag fick höra av en bekant som kände prästänkan. Och man kan tro att det här var väldigt, väldigt längesedan - men det var det inte alls.

En av de få bilder på Google som visar ett äldre par som kysser varandra på munnen.
Äldre människor ska visst helst kyssas på kinden...

(Jag återkommer om ämnet kärlek på äldre dagar - det ligger mig mycket varmt om hjärtat.)