Varför bara män?

Jag tänker på en sak, nu när jag strax ska släcka ner min dator: jag har bara bloggat om män som skapar. Hur kommer det sig? Är det bara män som kan vara så där riktigt gränsöverskridande i sitt skapande? Är det bara män som ger sig ut på de riktigt djupa vattnen? Ibland tror jag faktiskt att det är så. Eller är jag bara inskränkt och har fördomar? Handlar det om att kvinnor har för mycket självkritik och av det skälet inte får "arslet ur"? Hinner de inte med på grund av alla "måsten"? Eller handlar det om att männens hjärnor helt enkelt är häftigare? När jag pluggade litteraturvetenskap på 80-talet, blev jag mobbad av mina kvinnliga studiekamrater för att jag inte skrev om kvinnliga författare i mina uppsatser. Men jag tyckte ju inte att Selma Lagerlöf , Moa Martinsson och gänget var bra... När jag nu kollar i mina bokhyllor är det samma sak, nästan bara män. Men det är inget jag sörjer över - de är ju bra. Och så blir jag arg när jag hör folk säga att Strindberg hatade kvinnor. Klart han inte gjorde! Han älskade kvinnor och kunde verkligen leva sig in det kvinnliga psyket. Och vilken stilist han är! Snacka om klös! August blir aldrig omodern.

August