Charlie Sheen var bättre!

Strax dags att stänga bloggen för idag. Har idag varit ute vid Kina slott och fotograferat min 12-åriga dotter för hennes blogg - det är hon som har lärt mig hur man gör när man bloggar. I bilen pratade vi om ett TV-program vi brukar titta på: Two and a Half Men. Tidigare spelades ju den ena huvudrollen av Charlie Sheen, men nu har han blivit sparkad och ersatt av Ashton Kutcher. Tyvärr. Serien förlorade sin lyskraft och suveräna språkhumor när Charlie försvann. Rollen Charlie Harper är en ganska lyckosam jingle-makare som bor i ett strandhus i Malibu tillsammans med sin yngre bror och dennes tjocke och ganska korkade son. Bröderna har ett ojämlikt förhållande (storebror hunsar ständigt sin lillebror kiropraktorn) och en fullständigt katastrofal relation till modern - en mansslukande, narcissistisk golddigger i 70-årsåldern. Men det är oerhört roligt och ofta ett hisnande bra manus.

Klanen Harper i TV-soffan

Jag undrar vad Strindberg skulle tyckt om detta? Hade han förstått att uppskatta rytmen och timingen i dialogen? Eller hade han tyckt att det var vulgärt? Jag minns att Ingmar Bergman lär ha varit väldigt förtjust i TV-serien Dallas, han ville inte missa ett enda avsnitt. Lite förvånande med tanke på att han själv var nästan absurt seriös och ödesmättad i sina egna filmer. Visst är det spännande att fundera över det här med hur tidens gång påverkar vår uppfattningsförmåga och vår smak. Vad hade Mozart tyckt om Miles Davis? Vad hade Chaplin tyckt om Mr Bean? Och vad hade gamle Bach tyckt om Rolling Stones?