Sokrates - tveklöst too old for a job... |
Förra året hade jag ett toppenkul jobb vid ett studieförbund i Kalmar, ett jobb som gick att kombinera med mitt resande. Jag undervisade små grupper i terapeutiskt skrivande. Och vilka författare de visade sig vara! En kvinna hade pärmar fulla med berättelser från barndom och ungdomsliv - fantastiska berättelser! Skrivna på ett språk som doftade och blommade, så rika på bilder att man såg allt framför sig när man läste. En annan kvinna skrev på en bok om sin väg ut ur en lång psykossjukdom - ett skakande dokument om hur en människa får kämpa alldeles ensam i vårt "trygga" samhälle. Till boken målade hon en omslagsakvarell som skulle kunna platsa på Nationalmuseum. Men pengarna tog slut (ändå var min lön förfärande låg) och kurserna lades ner. Och författarna skingrades väl för vinden. Känns inte alls bra! Inte alls! Jag hade velat leda dem i mål. Tänk, vilken seger för dem att hålla sin bok i handen. De hade verkligen något att berätta - vilket man inte kan säga om en del andra, väsentligt kändare, skribenter...
Min coach, som jobbar med äldre klienter - och då menar han 40+ - säger att erfarenhet inte är gångbart nu för tiden. Men hur ska då utvecklingen kunna gå framåt om ingen vill ta till vara den kunskap som redan finns? Ska man uppfinna hjulet på nytt varje gång, eller? Tala om resursslöseri.
Också för gammal - pappa Freud. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar