Peter G och Maria M - en TV-saga?

De är väldigt blonda, har mängder av hår, höga klackar, läppstift, smycken, dyra handväskor och väldigt stora bilar. Hur de doftar vet man ju inte - men säker väldigt mycket och väldigt dyrt. Så tycks de ha obegränsad tillgång på pengar - eller är det kanske en chimär? Men här upphör likheterna faktiskt. Dessa damer är - bortsett från den putsade ytan - oerhört olika personligheter. Det handlar förstås om Treans dokusåpa Svenska Hollywoodfruar - mina döttrars favoritprogram, bortsett från Family Guy och Simpsons. Om Peter Griffin är den manlige idolen, är Maria Montazami den kvinnliga. (Men en sak är helt säker - dessa två skulle INTE passa ihop. En skräpmatsglufsande tjockis med dålig ekonomi och ett oändligt självhävdelsebehov tillsammans med en fåfäng golddigger med heminredningsmani. Det skulle bli atomkrig. Vilken programidé: Peter och Maria, ett möte mellan två världar på flera sätt, inte minst mellan anmiation och dokumentär!)

Maria Montazami med sitt läppstift...

... och Peter Griffin med fjärrkontrollen.
Ett par som det torde slå gnistor om.
 

Senast - jag tittade också, kunde faktiskt inte låta bli - skulle den nya Hollywoodfrun Margareta bjuda hem de "äldre" på lunch. Och där kommer de, stolpande på sina höga klackar och, faktiskt, väldigt blyga. De iakttar varandra med vakande blickar. "Vem är snyggast? Vem är chicast? Och vem är fulast?? Det är väl inte jag..."

Från vänster Maria, Margareta, Isabel och Gunilla.

Den som varit med längst i gänget är Maria M. Hon var med från början, redan på Anna Ankas tid - d.v.s. bronsåldern. Hon är snäll och godmodig och vill inte bråka. Hon är den typen som - iallafall så länge TV-kamerorna är på - gjuter olja på vågorna och tar fram sitt läppstift om det börjar "lukta bränt". Om det riktigt verkar dra ihop sig till kris, då justerar hon sina extensions. Vid kaffet, efter lunchen, får hon justera mycket - för bråk utbryter mellan två andra fruar: Gunilla och Isabel. Gunilla är en blonderad tant som verkar leva kvar i sextiotalets filmstjärneideal. Hon har nog, till slut, lagt planerna om en egen filmkarriär på hyllan och inriktar sig nu på att istället försöka marknadsföra sin lilla dotter som en ny Judy Garland. Det är både patetiskt och otäckt och ingen vet vad den lilla dottern egentligen tycker om det hela. Gunilla försöker konversera med den gravida Isabel och ger henne komplimanger för att hon är vacker - nu. Isabel, som är en pretentiös och självgod dam med botox-läppar och en stubin som är så kort att den nog kan betecknas som obefintlig, tar det hela som en förolämpning. "Var jag inte vacker förut då, menar du??!!" Gunilla kontrar med att Isabel saknar "stil". Man måste ha stil, menar Gunilla. Annars kommer man ingen vart här i världen. Detta verkar dock inte stämma - för Isabelle verkar vara på väg god uppåt, men inte i kraft av sin stil, utan snarare för att hon har en stor talang för att skrämmas och vara allmänt ohyfsad. Isabel beklagar att programmet blivit en "freakshow" på grund av Gunillas medverkan. Gunilla hotar med att gå hem. Och Maria sliter i sina extensions. När porten slagit igen bakom damerna och de stolpat iväg, sammanfattar den nya frun Margareta: "Jag trodde att de skulle vara korkade allihop, men det var de faktiskt inte." Man kan ju undra... Men kul är det. Och lite läskigt och lite förnedrande och ganska overkligt på något sätt. Underhållning på härligt låg nivå.