Konst eller inte konst?

Vad är konst? Och - om något är konst, får man uttrycka vad som helst då? Vi äter lunch och döttrama pratar livligt. Storasyster berättar om en klasskompis som älskade Manga. Storasyster och Lillasyster gillar INTE Manga. Inte nu längre iallafall. Överens, för en gångs skull. Men - när de var små tittade de med stora ögon på barnmanga: Cardcaptor Sakura och Sailor Moon - serier som sändes för barn i både SVT och på Fyran. Jag minns att jag kände mig tveksam och aningen illa berörd, det var något som inte stämde. Budskapet var masochistisk underkastelse och okritisk tillbedjan av könlösa varelser av obestämd ålder - män, kanske i medelåldern,  med fladdrande hår och små runda barnansikten. Tillbedjarna var flickor i tolvårsåldern - drömlikt späda, storögda och oändligt beundrande. Männen var mystiska, gudalika, ofta iklädda mantlar och mycket svåråtkomliga och lynniga. De små flickorna fick verkligen kämpa. För att få vadå? För mig som vuxen, var det tveklöst en ton av pedofili över det hela.

En flickdröm...

... eller en pedofildröm?

Vi äter och pratar. Jag frågar om de tycker att Manga är konst. Nej, säger båda tjejerna. Manga är inte konst! Varför inte? undrar jag. Serier kan inte vara konst, säger båda i korus. Jag säger att jag inte håller med dem. Inte alls. Tintin är konst. Vacker konst. För ett par år sedan blev Tintin och Fondation Hergé stämda för hets mot folkgrupp - en afrikansk kulturpersonlighet hade läst Tintin i Kongo och blivit upprörd över Hergés skildring av afrikanerna: korkade och barnsliga med jätteläppar och i ett skriande behov av den vite mannens överlägsna intelligens. Att boken var skriven på 30-talet spelade ingen roll, tyckte han. Det var värsta sortens rasism. Jag vet faktiskt inte hur det hela slutade, men jag tror att Tintin slapp åtal. Kanske just i kraft av att han är konst. Eller för att tiden gått och man numera betraktar Tintin i Kongo som ett tidsdokument och inte som aktuell propaganda. Men - hur är det då med Manga? Tidigare i år blev ju en man som ritat Manga anklagad för barnpornografibrott efter att ha avbildat ett naket barn i en erotisk pose i en av sina serier. Han blev frikänd. Kulturknuttarna i TV-sofforna var nöjda - tryckfriheten hade inte naggats i kanten och Konsten var fri att uttrycka precis vad den vill. Jag håller med - i princip - Konsten är helig och stor och människans adelsmärke. Länge leve rondellhundarna och Nimis och den koreanske performanceartisten Nam Jun Paik som klippte slipsarna av alla män i publiken under en konsert på 60-talet. Men... ändå. Att förpacka något som skulle kunna vara pedofili i ett vackert omslag och kalla det KONST? Frågan kan inte besvaras - inte just nu iallafall.

Apropå vägmärken och konst.