Varför är kärlek på äldre dagar så tabu?

En filmrecensent i Dagens Nyheter berättar att biopubliken blir allt äldre - numera är flertalet över 45. Detta fenomen har filmskaparna redan haft på känn och nu börjat producera filmer där åldrade filmstjärnor agerar. Det är stjärnorna som var unga på 70-talet som fortsätter i stor stil: Meryl Streep, Sylvester Stallone, Al Pacino, Helen Mirren - som alla närmar sig 70. Och Judi Dench - snart 80 - gör succé tillsammans med jämngamla Maggie Smith. Fantastiskt, tycker jag, att även de äldre kvinnorna får vara med. Annars har det alltid varit männen som ägt "de gråa tinningarnas charm". Kvinnor färgar och lyfter och botoxar för att så långt som möjligt behålla illusionen av evig ungdom, men brukar ändå bli frånåkta i slutändan.

Recensenten skriver dock så här: "Men även om de yngre blir färre (i biosalongerna) tar man ändå hänsyn till deras preferenser i ett visst avseende: de vill inte se äldre människor vara alltför intima." En regissör försäkrar, när det gäller eventuell äldre erotik i hans nya film: "Det finns ingen fysisk nakenhet men däremot känslomässig."

Ingen risk för naket.
Meryl Streep och Tommy Lee Jones i Hope Springs.

En undring: varför är det så tabu att visa äldre kroppar i "fysisk nakenhet", i erotiska situationer? Egentligen? Finns det en nedärvd motvilja mot rynkig hud? Finns det något slags - likaledes nedärvd - avsky mot icke reproduktiv erotik? Det måste ju handla om en nästan arketypisk uppfattning - annars skulle motståndet inte vara så starkt och så djupt rotat och ge upphov till sådan avsky. Är det en estetisk fråga eller en moralisk?
Låt bli att sexa om du är
A. över 45
B. rynkig
C. hängig
D. inte längre fertil

När jag studerade ämnet gerontologi förra året, fick vi elever läsa mycket nytt och spännande om åldrandets villkor. Men bara en liten text om synen på de äldres sex-liv fick vi ta del av. Det var en chockerande text där man bl.a. redogjorde för en undersökning av svenska folkets sexvanor som gjordes någon gång på 70-talet. Man hade låtit många tusen personer fylla i frågeformulär om sina sexvanor - men personer över 45 hade inte fått några formulär att fylla i. Då ansågs man nämligen ha nått en ålder när sex inte längre kunde vara aktuellt!

Det allra sorgligaste är nog att de äldre själva, som har turen att få vara älskande, inte riktigt vågar visa sin kärlek. Istället konformerar de till den allmänna normen, smyger undan med sin lust och längtan och håller varandra sedesamt i handen - inte något mer. Jag tror faktiskt aldrig att jag någonsin sett ett äldre par kyssa varandra passionerat på en allmän plats. De tillåts sitta i hammocken, hålla handen och pussa på kinden - men där går gränsen.

En passionerad äldre-kyss.
En bild ur filmen Ebba och Torgny och kärlekens villovägar.
 

I dokumentärfilmen Ebba och Torgny och kärlekens villovägar skildras ett par i nära 90-årsåldern som möts, drabbas av den stora passionen, gifter sig och åker på bröllopsresa till Italien - hon läkare, han musiker. I filmen förekommer även några nakenscener. Det älskande paret ligger på en strandklippa i solen. Det är så vackert och så fullt av varmaste kärlek.

Den nedlåtande synen på fysisk kärlek på äldre dagar är en paradox. Egentligen är det först när man uppnått en mogen ålder som man verkligen förmår älska, som man verkligen på riktigt kan förstå vad kärlek är. Som man verkligen har känslomässig mognad nog att vara så öppen att man kan uppleva en annan människa och själv ge sig hän till denna människa.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner