De osynliga

Jag träffade min coach idag. Han jobbar på ett företag som arbetar med rekrytering av äldre arbetskraft. Med äldre menas över 40. Idag var coachen bekymrad - några av hans klienter hade gett upp sin jakt på arbete. De orkade inte längre. Orkade inte längre skriva CV som ingen läser, ringa människor som inte svarar, formulera personliga brev och intresseanmälningar som hamnar i papperskorgen. De orkade inte vänta på att turen skulle vända. De orkade inte vänta på att solen skulle gå upp igen efter den evigt långa natten. De orkade inte längre kämpa för att bli sedda.

Osynlig - över 40 och arbetslös.
Hur blir man sedd igen?

När jag lämnade vårt möte, bad jag honom hälsa till dem. Han svarade att det inte fanns någon att hälsa till, för de hade gett upp och skulle inte komma tillbaka till honom. Men jag vill hälsa till dem iallafall - kanske att de läser min blogg. Hoppas det. Så här vill jag säga till dem:

Ge inte upp! Det är ju vi som behövs - det är ju oss som samhället behöver just nu. Det är ju vi som är mogna nog att skilja mellan bra och dåligt, viktigt och oviktigt. Det är ju vi som i kraft av vår kunskap och vår erfarenhet kan se sammanhangen - det kan man inte om man inte har varit med ett tag i livet.

Vi måste fortsätta kampen för ett rättvisare samhälle där de som har något att ge ska få ge. Och de som behöver få något ska få. Det handlar om rätten att vara en levande och arbetande människa. Ge inte upp! Vår kamp kan rädda vårt land - faktiskt. För vårt land är inte längre friskt. Massor av människor har blivit osynliga, ställda åt sidan, bara för att de uppnått en viss ålder. Istället är det ju de som ska upp på arenan nu - de som är mogna nog att tänka själva, se bortom regelboken och fatta beslut som är baserade på kunskap, erfarenhet, förståelse och mognad. Tänk, vilken skillnad det skulle göra i vårt land!

Vi ska inte - vi får inte - ge upp. Vi ska göra skillnad. Nu!

Som en klingande hälsning till min coachs uppgivna klienter:
Keep on Walking med Salem al Fakir. Ge inte upp - fortsätt att gå.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner