Den stora konsten att vara både stark och svag

Att ta emot hjälp är nog svårt. Betydligt svårare än att hjälpa. Tror jag iallafall. Att ta emot hjälp med den intima hygienen t.ex. måste kräva oändligt mycket mognad och självkänsla. Och en stor portion tolerans. Och humor.

Vi var på bio i söndags kväll och såg en fransk film som heter En oväntad vänskap. Filmen handlar om en totalförlamad aristokrat i Paris. Philippe, som han heter, är trött på alla medlidsamma och daltande assistenter. Istället för allvarsamma, bleka yngre män och moder Teresa-tanter som suckar och lägger huvudet på sned, väljer han till sin assistent en färgad kille från värsta miljonprogramsförorten, som nyss kommit ut ur fängelset.

Visar medlidande.

Aristokratens omgivning är både skeptisk och avvaktande. Kan man lita på den där gangstern?? Och det kan man inte - inte till en början. På första besöket plockar han omärkligt på sig ett av aristokratens Fabergé-ägg. (Ägget återlämnas senare i filmen vid ett avgörande tillfälle.) Vännerna är oroliga och menar att Driss, som killen heter, inte visar det minsta medlidande. Men det är just frånvaron av medlidande som gör honom till den bäste hjälparen. Det är frånvaron av medlidande som gör att Philippe väljer just honom. För han vill inte bli tyckt synd om - han vill leva, så fullödigt som det bara är möjligt när man är totalförlamad från halsen och ner. Och att bli tyckt synd om är att bli förminskad.

Två mycket modiga män,
Driss och Philippe - full fart mot livet.

Så börjar deras liv tillsammans. Successivt lär de varandra om levandets villkor. Lär att våga kasta sig ut i det okända, men också att vara svag och visa sin sorg och sin hjälplöshet. Männens ömsesidiga respekt för varandra växer sig allt starkare. Philippe är en öppen man som visar vad han känner. Han berättar om sitt liv och sin skada, hur han upplever att vara beroende av andra för allt i livet. Och Driss fylls av stor beundran.

Varför är filmen så bra? Jo, jag tror att det beror på att den egentligen inte alls handlar om en förlamad aristokrat och hans assistent från förorten. Den handlar inte alls om en hjälpare och en brukare. Den handlar om två mycket modiga män som tillsammans lär sig att börja leva - på nytt. Det som gör filmen så omtumlande, är att styrka och svaghet vävs in i varandra - den svage blir stark och den starke blir svag och tvärtom - i ett ständigt flöde. Om man verkligen ser varandra, finns inte längre svag och stark. Då finns bara det stora i att våga vara människa.



Copyright: Åsa Adolfsson Wallner