Orden som förskönar

Vi människor vill gärna göra verkligheten lite vackrare än den är. Och det är ju inget fel. Livet ska vara så vackert som möjligt och då kan det vara bra att måla det i lite gladare färger ibland. Men målandet får inte leda till att saker inte blir kallade för sina riktiga namn. Att man med ord gömmer undan vad det verkligen handlar om, förvrider perspektiven och gör oss förvirrade. Att mörka hur det står till skapar osäkerhet och en känsla av falskhet, tror jag. Och ord har verkligen en märklig kraft att påverka och förvandla.

Rollar verkligheten lite ljusare.

Eufemism heter det när man väljer en förskönande omskrivning av ett ord. Ett bra exempel är t.ex. när man slutade att kalla dem som städar för städare och istället började kalla dem för lokalvårdare. Det låter mycket trevligare, inte så rakt på sak och inte så jobbigt och tungt heller. Att vårda sig om lokaler låter ju nästan lite besläktat med läkekonsten. Eufemismer gör att det som är mindre trevligt blir lite luddigt och obestämbart. Och kanske åker statuspoängen upp några pinnhål också.

Det finns massor av exempel på eufemismer. Dö blir gå bort. En bild av att man liksom vandrar vidare - någonstans, det är inte tvärslut, bom och död. Rullstolsbunden blir rullstolsburen. Det gäller att inte ge en bild av passivitet och oförmåga - "bunden" har en negativ klang av ofrihet, "buren" däremot en positiv, trygg, nästan lite himmelsk klang. Döv blir hörselskadad. Tvärdöv kan man ju inte vara - lite hör man nog iallafall. Gammal blir äldre. Konstigt att äldre skulle vara bättre än gammal - men gammal är så definitivt - äldre däremot vet man inte riktigt vad det är. Äldre än vad? Alla är ju alltid äldre än någon annan. Handikappad blir funktionshindrad - som nu har utvecklats till det ännu mer eufemistiska funktionsnedsatt. Handikappad låter inte bra - det låter passivt och hjälplöst, funktionsnedsatt däremot låter mera partiellt och inte så totalt. Det gäller att alltid se till det friska. Frisörska blir hårterapeut. Terapeut är alltid en bra beteckning, den lyfter liksom och suddar ut, låter nästan lite åt läkarhållet. Skattmas blir taxeringsintendent. Något med en starkt negativ klang har fått ett mäktigt namn - det skrämmer inte, men inger respekt.

Bunden eller buren - det är frågan.

Det finns mängder av ord som skapats för att lägga ut dimridåer och skyla över verkligheten: brukare, avliden, arbetssökande, synskadad. Säkert finns det ännu fler - kan bara inte komma på dem just nu.

Men å andra sidan: om alla är överens om att eufemismer är bra, borde ju verkligheten bli vackrare och ljusare. Fast jag vet inte rikigt om jag känner mig gladare av att kallas arbetssökande istället för arbetslös. Jag söker, men är fortfarande ganska så lös. Tyvärr...


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner