Måste gammal vara ful?

I en tidigare bloggtext Äldre kärlek är vacker, ställde jag en fråga. Den löd ungefär så här: Är det en rent estetisk motvilja mot rynkor och slapp hud som skapar den här skepsisen mot att äldre människor skulle ha ett sex- och kärleksliv? På något sätt verkar det vara så. Att åldras anses som ett misslyckande, trots att det kommer att drabba samtliga av oss - om vi inte har otur och dör unga, förstås. Ungdomen går över väldigt fort, fast det märker man inte förrän efteråt.

Jag pratade alldeles nyss med Storasysters bästis som är hos oss och hälsar på ikväll. Flickorna sitter i soffan och pratar och äter popcorn. Bästisen säger att hon inte vill åldras efter 25. Hon vill stoppa tiden då. Hon säger att hon är rädd för att bli "gammal och ful". Jag upplyste henne om alternativet - och det gjorde henne inte mindre bekymrad. En kvinna i medelåldern flimrar förbi på TV-skärmen. Flickorna suckar och konstaterar att om de såg så där hemsk och gammal ut, skulle de inte låta sig filmas. Jag säger ingenting, utan tiger still. Man måste ju vara en god förebild. Men jag tänker: Usch - vad gammal hon ser ut! Jag ser mycket yngre ut - fast jag minsann är äldre än hon. Ha!! Eller... ser jag kanske inte yngre ut?? Jag kanske bara inbillar mig?? Tänk om jag också ser så där gammal ut... Måste nog köra hårt på gymmet imorgon också!

Julia Caesar - tantprototypen.

Nu när jag sitter framför datorn och skriver, vet jag ju att åldrandet är en naturlig process som inte går att stoppa. Allt som lever måste åldras. Det är inte vårt eget fel att vi blir gamla. Det är inget misslyckande att bli äldre. Snarare tvärtom, för det visar väl att man klarat av levandet med livet i behåll, så att säga. Man borde vara stolt istället för att skämmas. Ändå skäms man. Självklart ska man träna och leva så sunt man kan, men att bli förkrossad över att man inte ser ut som en evig ungdom, är bara destruktivt. Tänk, om vår egen drottning kunde föregå med gott exempel. Tänk om hon kunde låta sitt ansikte få åldras ikapp med resten av kroppen. Istället väljer hon att korrigera och operera. Istället för att bli en söt liten tant, väljer hon att se ut som en stel och konstgjord mask.

Drottning Silvia.

Jag tror att felet i vår utseendefixerade kultur är att vi inte har några förebilder för hur ett vackert åldrande kan se ut. Det är väldigt sällan man ser gamla människor i media annat än i rollen av offer eller vård-/omsorgskonsument. Var är de vackra gamlingarna? De som utan tvekan kan ge fotomodeller och mannekänger en match i skönhet. Självklart finns de - i mängder.

Återkommer i frågan.

Lill Lindfors - en vacker äldre kvinna.