Hamlet eller Charlie?

Igår jämförde jag Romeo och Julia med Two and a Half Men... Många av mina gamla kompisar från litteraturvetar-tiden skulle bli fullständigt galna och tycka att jag är grymt oseriös och vulgär. Men vadå? Det är ju teater båda två. Och bra teater. Vad är det som skiljer dem åt? Bortsett från de burkade skratten då? Förresten: jag kom på en häftig grej nu när jag skriver det här. De där skratten som ackompanjerar alla supersnabba one-liners - vad är det, om inte en modern form av kören i det gamla antika dramat!? (Kören är en grupp som hela tiden ger ett slags kommentarer till vad som sker på scenen.) Allt har en historia när man verkligen tänker efter.

Kören - antikens svar på "skratt på burk"?

Själv tror jag att det är tempot som skiljer och i viss mån formatet. Ett drama av Shakespeare är ju flera timmar långt, ett avsnitt av en amerikansk sit-com är en halvtimme eller en timme - och med avbrott för reklam. Tittarna lär sig sakta men säkert att anpassa sin koncentration till dessa tidsintervaller. På Dramaten är det inga reklampauser och jag tror ärligt talat att det finns de som längtar efter det. Jag tror faktiskt att tittandet på de kommersiella TV-kanalerna påverkar vår perception och koncentrationsförmåga mycket mer än vi inser. Jag märker det tydligt på mig själv också. I början kunde jag bli oerhört irriterad när reklamen kom in och bröt mitt i ett skeende - men nu har jag vant mig, dessvärre. Man nästan förbereder sig - känner när det börjar bli dags för reklamavbrott - och då blir koncentrationen på något sätt ytligare. Samma sak är det nog med musik - mina döttrar blir lite otåliga om ett musikstycke är för långt. Det är ju inte så konstigt - alla låtar är ju mellan tre och fyra minuter. Sällan längre. När jag berättar för dem hur jag kunde sitta på Operan och lyssna på fem timmar långa Wagneroperor, tror de antingen att jag skojar eller att jag är spritt språngande galen.

William Shakespeare. Så här...

... eller så här?

Sedan tror jag att det handlar om längden på replikerna. Replikerna i Hamlet är ofta långa och litterära, fulla av blommiga ord och filosofiska tankar. Visst har Shakespeare en massa humor - men den hittar inte riktigt fram i vår tid, där tiden tycks vara knapp och tålamodet kort. Replikerna i Two and a Half Men däremot är korta, snärtiga och effektiva. Backen upp till poängen är kort och brant. Hos Shakespeare är uppförsbacken lång och lätt lutande och när man kommit upp på krönet har det gått lång tid och mycket energi till att hålla uppmärksamheten levande.

Vem är bäst - Charlie eller Hamlet? Det går nog inte att avgöra. Men - jag tror inte att Charlie kommer att vara lika känd om fyrahundra år som den tragiske prinsen från Danmark. Fast man vet ju aldrig...





© Åsa Adolfsson Wallner