Dags för Snickerboa - Behrang!

Ibland blir man nästan full i skratt av ilska. Det blev jag imorse när jag läste Dagens Nyheter. Ett helt uppslag med rubriken Tintin bannlyst på Kulturhuset. Tydligen har den nytillträdde bibliotekschefen på Kulturhuset, Behrang Miri, startat en stor utrensningsprocess på barn- och ungdomsavdelningen Tiotretton. Allt som har ett "homofobiskt eller utlänningsfientligt innehåll" måste bort från hyllorna. De anställda är nu i full gång med utrensningsarbetet. När de är klara med det arbetet, ska de fortsätta med vuxenlitteraturen också - här ska rensas i hyllorna! Och jag som tänkte söka en utlyst tjänst just där. Men jag tror jag avstår. Eller också ska jag söka - och motivera med att jag känner ett sådant oerhört starkt - för att inte säga trängande - behov att sätta tillbaka de homofobiska och utlänningsfientliga böckerna på hyllorna.

Inte längre lämplig??

Käre Behrang - vad tänker du på?? Har du insett hur oerhört mycket konst, musik och litteratur - och film och teater som måste bort? Om allt ska vara rumsrent, godkänt och trendkorrekt - vad blir kvar? Vet du vad: det du sysslar med har fina föregångare under Hitlertiden - en tid som jag förmodar att du ogillar, eller? Adolf och hans kompisar tyckte att det var viktigt att Konsten var "uppbygglig" - d.v.s. att den skulle ge goda och moraliska förebilder. Tavlor som inte föreställde friska och leende människor, böcker som inte handlade om positiva känslor, musik som inte var munter och harmonisk att lyssna på - allt det kallades för "entartet" och revs ner från väggar, ut från hyllor och brändes. Upphovsmännen flydde landet.

Behrang säger om barn- och ungdomslitteraturen att "...gestalterna ska kopplas till samtiden..." och därför är Pippi och Emil fina och viktiga att lyfta fram. Inte minst för att Behrang visst drar sig till minnes att han själv minsann var en liten Emil som barn - även om han aldrig behövde sitta i Snickerboa. Men nu, Behrang, nu är det nog dags att ta en liten tankepaus där iallafall. Kanske tälja en liten gubbe? Pippi och Emil skildrar väl förresten inte vår samtid - de är gestalter från ett gammalsverige som inte längre finns - ett landet Nostalgia som självklart är underbart att drömma sig bort till, när man sitter och tittar ut på betongväggarna i miljonprogramsområdena. Men - att drömma sig bort till Anderna, Tibet, Kina och Indien, till de stora haven och till kapten Haddocks slott i Bryssel, till och med till Månen, i sällskap med världens mest modige journalist - det får man inte.

Emil i Snickerboa. Kanske dags för Behrang att tälja lite också?

Nu hörde jag nyss på Rapport att Behrang fått slå till reträtt i sitt korståg. Folkstorm har utbrutit - alla vill ha Tintin kvar. Jag blir så glad! Så jätteglad! Vi älskar vår oförvägne journalist med hunden och hårtofsen - det är bara så. De nattståndna och mossiga åsikter som ibland passerar revy i albumen - så mycket bättre: då kan vi diskutera dem, fundera över dem, problematisera dem. Läs och prata! Är det inte just så man lär sig att skilja på vad som är rätt och fel? Den allra farligaste krämpan i vår nutid heter faktiskt historielöshet. Får vi inte tillgång till vår historia och kan skärskåda den kritiskt, då är läget kritiskt för patienten.

Seger! Kvar i hyllan!