Tankar kring en hemsida

Jag planerar att göra en hemsida för en verksamhet som jag tänker starta. Hemsidan är ett viktigt fönster utåt, så därför måste den bli riktigt fin. Idag besökte jag och min make en webdesigner för att få lite teknisk support. Alla texter var klara och konceptet var så att säga färdigprocessat. Hemsidan skall vara enkel, stilren, vacker, tydlig och förtroendeingivande. Ingen bjäfs och onödig utsmyckning. Tycker jag. Men - så tyckte inte webdesignern. När jag visade mitt manus, fick han plötsligt massor av idéer: blommor, hav, stenar, rörliga bilder - en reklamvideo. Man har två, max tre sekunder på sig att göra intryck - sedan klickar besökaren vidare, berättar web-killen och tittar allvarligt på mig ovanför glasögonkanten. Han/hon stannar bara om något verkligen fångar intresset. Och då måste man ha lite "extra-effekter". Annars blir man "bort-klickad".

I bräcklig farkost...
Fångar inte mitt intresse.

Men - fångas verkligen intresset av stenar och hav i solnedgångsljus? Inte mitt iallafall. Jag blir bara skeptisk. Havsvågor, vita sandstränder och mjukt rundade stenar på hög - för mig är det flumvarning. För att inte tala om blommor, träd och skogsstigar i skymningsdis. Och händer - helst en ung och slät hand som vidrör en gammal rynkig - det symboliserar omtanke, empati, en bro mellan generationerna. Flum och färdigtuggad, plastförpackad symbolik, tycker jag.

Stenar på hög...
Fångar inte mitt intresse heller.

Ska det vara bilder på en hemsida, måste de ha med verksamheten att göra. Eller så ska bild-elementet bara vara dekorativt. En röd prick i ett hörn. Ett streck i någon starkt lysande färg.

Bara en färg kan fånga intresset.

Eller bara en stor, en-färgad yta.

Mobil av Alexander Calder.

Eller några små färgelement som skapar dynamik på ytan, en känsla av rörelse.

Vad svårt det är att navigera rätt mellan det som för tillfället är trend och det som känns rätt för verksamheten! Risken är överhängande att man hamnar utanför i kylan om man avviker alltför mycket från den där trenden... Jag återkommer i ämnet. Och hamnar nog i kylan.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner