Från psalm till schlager

Nu är Eurovisionsschlager-cirkusen igång och vi nördar sitter klistrade framför TV-apparaterna med pennan i högsta hugg för att sätta betyg på låtarna. Hemma brukar vi gå efter en tio-gradig skala: 1 är sämst, 10 outstanding. Igår kväll sändes den första semi-finalen; sexton låtar att ta ställning till och många 3:or. Men en av låtarna stack ut på ett gåtfullt sätt. Entonig, trång och instängd på något sätt och oändligt vemodig - Nederländernas bidrag Birds. Plötsligt började jag tänka på tonsättaren Sven-Erik Bäck. Jag blev så förvånad över min egen association. Hur tänkte jag där, egentligen...?

Fjärilen är symbolen för årets Eurovision Song Contest.

I sjutton år jobbade jag som förlagsredaktör på en kunglig akademi - den musikaliska. (Jag har skrivit om detta i det tidigare blogginlägget Den arge dirigenten.) Det var många originella och kreativa personligheter som passerade mitt stökiga skrivbord där pappershögarna växte mot taket. Den koleriske dirigenten med sin handbok i dirigering var en. En annan var den ständigt kaffedrickande akustikern som avgudade Meryl Streep, den döve musikvetaren som låtsades att han hörde, den petige musikpsykologen som var mager som en pinne men åt som en jätte, den tjurige psalmhistorikern som alltid misstänkte det värsta och många, många fler. Det var ett roligt jobb med många möten. Och varje dag innebar nya kunskaper och insikter. Vilken rikedom egentligen.

En av dem som ofta passerade skrivbordet och stannade för att prata - mycket och länge och oerhört intensivt - var tonsättaren Sven-Erik Bäck. Han älskade att berätta och älskade att diskutera och älskade att analysera olika mer eller mindre fantasifulla hypoteser. Han var en passionerad pratare och ibland tittade jag lite i smyg på klockan, där bakom pappershögarna. Jag ville ju gå hem någon gång...

Sven-Erik Bäck
- tonsättare, musiker, pedagog, riddare
och passionerad pratare.

Sven-Erik älskade att klä ut sig också. Ibland kunde han dyka upp i sammetsmantel. En gång hade han en stor falukorv dold under sammeten - den skulle han dunka i bordet vid ett sammanträde för att protestera mot något han tyckte var orättvist. För Sven-Erik hade ett starkt rättspathos och en stark och orubblig tro på Gud. En skojare kunde han vara, en riktig pajas faktiskt, men innerst inne var han en verklig allvarsman, en sökare och filosof. Det stora djupa allvaret hör man i hans psalmer.

På nittiotalet drabbades Sven-Erik av en svår sjukdom och levde sin sista tid på Stockholms sjukhem. I hans lilla sjukrum hade bäste vännen kördirigenten Eric Ericson placerat en liten synth och på den spelade Eric för att förströ sin sjuke kompis. Allt möjligt spelade han, för Sven-Erik hörde till de få som hade en bred musiksmak - från Bach till Ellington. När Sven-Erik begravdes var Storkyrkan fylld till allra sista plats och vandringen runt kistan för att ta farväl ville aldrig ta slut. I kyrkan klingade många av de psalmer han komponerat. En av de vackraste heter Du som gick före oss.

 

Ibland fungerar tankarna på ett originellt sätt. I psalmen Du som gick före oss finns något trångt och trevande. Samma sak gäller för det nederländska schlagerbidraget Birds. Det är trångt - det känns som att fåglarna inte kan flyga, vingarna är klippta och de förmår inte lyfta från jorden.

Anouk, Birds:

Ja, hur tänkte jag där? Men visst är musik något alldeles fantastiskt!


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner