"Molanders" är bäst!

Jag läser i Dagens Nyheter att SVT:s dramaserie Molanders inte får någon fortsättning. SVT tänker inte satsa på en säsong två. Detta trots en mycket tydlig "cliff-hanger", ett avslut som klippt och skuret för en del två. Mamma Molander erkänner att hon varit otrogen med en läkarkollega, pappa Molander att han är allvarligt förälskad i en medlem av kören han dirigerar. Men läkarkollegan var bara ute efter ett one-night-stand och körmedlemmen, som är präst, vågar inte bryta med sin svartsjukt dominante make, som dessutom nu gjort henne gravid. Frågetecken och krisvarning. Dottern Alva är på glid och sonen Linus pendlar mellan framtidstro och depression. Frågetecken och krisvarning här också. Precis som i allas våra liv.

Familjen Molander.
Dottern Alva, sonen Linus, pappa Olof och mamma Fanny.
Allt kan gå åt helvete och allt kan bli bra igen - vem vet?

Molanders är unik i TV-seriernas universum, av flera skäl. Den skildrar verkligen människolivet i all dess komplexitet - inga förenklingar, inte snabba lösningar, ingen rättvisa. Det är just så oförutsägbart, okontrollerbart, osäkert som levandet är. Tyvärr, förstås. Men ändå. Och så är det dialogen: den är oerhört effektivt skriven. Här finns ingen stolpig dialog som låter som en dåligt repeterad utantilläxa, hur rutinerade skådespelarna än är. Här är dialogen ett rytmiskt och musikaliskt flöde som verkligen skapar känslan av levande liv, eftersom varje karaktär har sitt eget språk - sin idiolekt som det heter på "lingvistiska".

Mästermanusförfattaren heter Ulf Kvensler. Han har skrivit manus också till humorserien Solsidan.Tala om absolut gehör och seismografisk känsla för vad som kan röra sig i huvudet på sådana kontraster som den allvarsamme och passionerade dirigenten Olof Molander och den inskränkte, självgode sociopaten Ove Sundberg. Det är mästerskap!

Ulf Kvensler - manusförfattare till Molanders.
Och till Solsidan. Och till Bäst före.

Men... Molanders har "bara" haft ca 700 000 tittare, om än entusiastiska. Det räckte inte för en fortsättning. Tittarsiffrorna ska röra sig kring 1 miljon - annars ses det inte som en framgång. Och då blir det ingen fortsättning. TV-serier som drar färre än 1 miljon tittare är det ingen idé att satsa på. Då väljer man istället att satsa på säkra kort som dokusåpor med gamla idrottsmän, frågesporter och tävlingsprogram.

Erland Josephson och Liv Ullman i Scener ur ett äktenskap.

Molanders är strålande TV. Faktiskt mer nyanserat än den berömda Scener ur ett äktenskap. Ibland är tidens tand inte barmhärtig. Men - det är ju Ingmar Bergman som skrivit manus och regisserat och då måste det ju vara oantastligt - även om replikerna ibland låter nästan absurt krystade och alla karaktärer pratar på precis samma sätt, alla lika intellektuellt verbala. Och vågar man säga något kritiskt om vårt nationalhelgon Astrid? Den töntigt stolpiga dialogen i filmatiseringen av Ronja Rövardotter? Nej - det vågar man inte. Eller?

(Förresten: Livia Millhagen som gestaltar fru Molander har under året också spelat den kvinnliga huvudrollen i just Scener ur ett äktenskap på Dramaten i Stockholm.)


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner