Stekt fläsk kan vara lyckan

Min pappa musikprofessorn hade en livsregel: varje kväll när han hade lagt sig för att sova, brukade han fråga sig vad han lärt sig för nytt just denna dag. Men, tänk - sa jag, som gillade att mopsa - om du inte hade lärt dig något nytt alls då? Tänk om det hade varit en sådan där tråkig dag - en sådan där som bara är som en transportsträcka? Då skrattade han och sa, att då var det bara att tänka efter lite extra. Alltid hittade man något nytt att lära sig av. Alltid. Varje kväll.

En liten ärenpris.
Att titta riktigt nära på den lilla
blomman är att lära sig mycket.

Det är faktiskt en fin livsregel. Jag har börjat använda mig av den nu på senare år, efter att min pappa avlidit. Det var ju just det som var så storslaget på något sätt - att han till och med en av de allra sista dagarna han levde, en dag så fylld av smärtor, pina och alldeles säkert skräck, ändå ställde sig just den här frågan: vad har jag lärt mig för nytt idag? Ja, vad hade han lärt sig just den dagen? Att doktorn inte vågade titta honom i ögonen vid det sista samtalet? Att svårt sjuka/döende människor inte alltid får tillräckligt med smärtstillande? Att man nog ändå alltid motvilligt lämnar sitt liv? Jag vet inte, för han var för sjuk för att orka meddela sig. Men jag såg att han tänkte just på den dagliga lärdomen - ända in i det sista.

Mörkret faller - dags för summering av dagen.

Idag har jag kört upp till huvudstadshemmet från Ölandshemmet. Att köra bil är underbart - och det allra underbaraste är nog just det att man faktiskt lär sig något nytt hela tiden. Trafiken är som musiken - ju mer man kör, desto bättre går det. Ju mer man övar, desto vackrare blir det - hela tiden. Det är härligt! Och ju mer man kör, desto bättre förstår man trafikreglerna och varför de finns. Och så den fantastiska känslan att man rusar fram genom verkligheten. På något sätt får tiden en innebörd - förflyttningens innebörd. Och förflyttningen är inte bara en transportsträcka - den ger hela tiden möjligheter till nya lärdomar.

Nu är det snart dags att stänga ner datorn för natten. Vad har jag lärt mig för nytt denna dag?
Jo - på vägkrogen där jag brukar äta lunch, mötte jag en man som beställde raggmunk med extra mycket fläsk. En stor hög med fläsk fick han. Sedan satte han sig snett mitt emot mig och började äta. Han njöt av sin mat, det var tydligt. Plötsligt tittade han på mig och sa, på bredaste östgötska och med strålande lycka i blicken:
- Det är så gott!
- Jag ser det, sa jag. Det ser verkligen gott ut.
- Jaa, sa han. Har en arbetat hela morronen me å köre gödsel, då e en hungrig!
- Ja, det förstår jag mycket väl, sa jag och tuggade på mina sojabiffar.
Och så skrattade vi.

Massor av fläsk kan vara lyckan.

Lärdom för kvällen: massor med fläsk kan vara lyckan. Alla andra kanske inte gillar sallad - bara för att jag gör det.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner