| Richard Wagner 1813-1883. |
Ja, bortsett från att Wagner fyller 200 år i år, är han faktiskt ett av musikhistoriens stora universalgenier. Han är en oöverträffad specialist på att komponera långa operor - fem timmar brukar de ta från start till mål. Långt är det, men det är aldrig tråkigt, för Wagner är en mästare på att skapa känslor i musiken. Musiken faktiskt sprutar av känslor - motstridiga, gåtfulla och mångtydiga och väldigt starka. Han kanske inte var världens ödmjukaste person - han lär ha varit både pretentiös och maktfullkomlig, samt en baddare på att få folk att betala. Svekfull, falsk och brutal var han visst också - men samtidigt måste han ha ägt ett seismografiskt känsligt sinne för nyanser.
| Tragisk kärlek och ond bråd död - favoritämnen hos Wagner. Tristan och Isolde. |
Musiken är fylld av glödande passion, djupaste sorg, jublande triumf och suckande resignation. Och så har Wagner sin specialitet: ledmotiven. Vissa personer i hans operor bär med sig ett slags klingande "etikett". Vissa företeelser kan också ha den här klingande etiketten. Längtan och åtrå till exempel har en alldeles egen liten melodi som kan dyka upp var som helst i orkestern - och när som helst. Ibland mullrar den i kontrabasarna, ibland glittrar den till i flöjterna. Och när man känner igen den där lilla melodibiten förstår man, att nu är det någon på scenen som längtar efter kärlek - även om ingen av personerna just då sjunger något om kärlek.
| Den unga Eva och skomakaren Hans Sachs. |
Ett fint exempel på hur den här ledmotivstekniken fungerar finns i operan Mästersångarna i Nürnberg. En av huvupersonerna är en medelålders skomakare som heter Hans Sachs. Han sitter i sin skomakarlokal och jobbar med sina skor. Ibland får han besök av en ung flicka som heter Eva. Eva tycker att Hans är en klok och mogen äldre man, så hon anförtror honom sina kärleksproblem. Hans lyssnar tålmodigt och kommer med kloka råd, medan han pliggar på sina skor. Han tiger om vad han egentligen känner, men i hans hjärta rasar kärleken - han är förälskad i Eva, djupt förälskad. Han visar ingenting - men om man lyssnar noga, hör man i orkestern den lilla melodin Längtan och åtrå och då förstår man att det brinner i hans bröst. En tragisk och obesvarad kärlek som aldrig kommer att nå sin fullbordan - men i orkestern klingar den smältande vackert.
Här kommer musik ur en annan av Richard Wagners operor: riddarsagan Lohengrin. Hjältemod, offer, tapperhet och olycklig kärlek. Claudio Abbado dirigerar.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar