Om att välja och om apor

Den som växer och blir stor
vet exakt var värken bor.

Det är du som väljer
så var noga med ditt val.

Det är ändå du som väljer
vem du är.

Så börjar en låt som tolkas av Darin Zanyar men som skrivits av Olle Ljungström: En apa som liknar dig. I ärlighetens namn hade jag aldrig hört något av Ljungström - däremot av Darin eftersom jag är tonårsmamma. (Förresten; Darin kommer från vårt fina Råcksta-Vällingby. Det lokalpatriotiska blodet svallar. Jag älskar vår mångkulturella lilla Vällingby-värld strax nordväst om Stockholms city. Här blandas romer med kurder och somalier med irakier och svenskar. Många färger blir det och många tungomål. Och många spännande varor på hyllorna i mataffären. Och många sorters minnen, liv och drömmar som ska samsas i skolklasserna i Vällingbyskolan.)

Jag körde min underbara röda Merca idag - de vanliga 45 milen - med Darin dånande ur högtalarna. Ljungström/Zanyar - En apa som liknar dig:

Mozart, Schumann och Mahler fick vila idag. Miles Davis också. Jag tror inte att de blev ledsna för det. I annat fall får jag väl kompensera dem en annan gång. Och förresten - de herrarna måste absolut hålla med om att det är viktigt hur man väljer. De valde ju alldeles uppenbart musiken. Miles Davis pappa ville att sonen skulle bli tandläkare... Och Mozarts pappa tvingade sin son att spela, komponera och turnera. Tänk, om han hade valt att bli hästhandlare istället? Vad världen hade gått miste om. Men han kanske hade fått ett längre och tryggare liv. Vem vet...

Att välja är svårt. Hur vet man om man valt rätt? Och när ska man välja - tidigt eller senare, när man fått lite överblick? Och hur klarar man av sitt liv om man upptäcker att man valt fel? Eller till och med låtit bli att välja? Eller ännu värre - inte fått välja det man ville? Tvingats att välja något man inte ville?

Jag är färgen i filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.

Vem är apan? Apan som liknar dig? Jag tror att Ljungströms sång handlar om vår kontakt med vårt inre. Den människa som vuxit genom att lyssna inåt har lärt känna sig själv, vet vad som känns rätt och vad som känns fel - vet varför det gör ont, känner sina gränser. Lyssnar man inte inåt - växer man inte. Har man inte givit sig tid att möta sin innersta jag-kärna, då famlar man, vet inte hur man ska välja. Blir en främling för sig själv. Apan är symbolen för vår innersta drivkraft, den som genererar energi, skapar färg och dynamik åt levandet. Och det är den apan som hjälper oss att välja rätt. Jag tror att det är så Ljungström menar. Men - man kan ju aldrig veta. Om det är en orangutang, en mandrill eller en gorilla han menar...



Är det gorillan som liknar dig, eller...
 

...är det kanske mandrillen? 



Fast - den här näsapan är det nog.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner