Den livsviktiga stoltheten

Jag hörde ryktas att Svenskt Näringsliv vill premiera högskolor som utexaminerar studenter i "efterfrågade" ämnen - läs: teknik och ekonomi och annat "matnyttigt". Högskolor som utexaminerar humanister och olönsamt pack ska inte premieras. Detta för att minska arbetslösheten - förstås - och för att hålla samhällsapparaten ren från onödiga "element", som kulturarbetate och annat konstigt som bara tynger ner, belastar och hindrar kugghjulen från att snurra allt fortare.

Carola - också en kulturarbetare. Vad skulle coachen säga till henne?
"Hörru du, glöm det där med sången - tänk nytt istället!"

Kulturarbetarna kan få vara med i TV och sjunga och spela och kan kanske få delta i På spåret också. Men annars är de inte önskvärda. Inte när de strömlinjeformade medelmåttorna får bestämma - de som haft tillräckligt avtrubbade intellekt och vassa armbågar för att ta sig fram till maktpositioner där de kan styra och ställa efter sina väl inlärda lagom-måttstockar.

I söndagens Dagens Nyheter fanns en stor artikel skriven av rockmusikern Nike Markelius: Dagbok inifrån utanförskapet. Hon har hamnat utanför arbetslivet och ska nu tuktas och friseras så att hon passar in. Arbetsförmedlingen skickar henne till ett slags sista-chansen-coaching-företag. Nike registrerar med sin penna vad som sker och skriver artikeln. Hon beskriver hur hon förminskas till något slags icke-person och uppmanas att glömma vad hon egentligen vill och kan - bortse från vem hon är och vill vara.

Nike Markelius. Stolt - ännu så länge.

Det var precis vad som hände mig när jag på eget initiativ och för egna medel sökte coaching-hjälp hos ett företag som berömmer sig av att kunna få ut äldre (40+) på arbetsmarknaden. Vid första träffen - som kostade mig tusen kronor (det blev många träffar och många tusenlappar...) - säger coachen till mig att jag ska glömma min utbildning, bortse från att jag är utbildad litteraturvetare, lingvist och psykoterapeut. Nu ska jag tänka nytt, säger han. Radera alla gamla ambitioner, glömma det som varit och se framåt. Istället skulle jag överväga att söka jobb i klädbranschen, tyckte han. En stilla undring: jag är inte ett dugg intresserad av mode, kan ingenting i detta ämne. Trodde han verkligen att modebranschen skulle vara intresserad av en medelålders kvinna som skiter fullständigt i mode och kläder? Men det gällde ju att "tänka nytt", tydligen inte "tänka klokt". Det gällde inte alls att söka ta reda på klientens kunskaper, förmågor och önskningar. Inte alls att arbeta för att placera "rätt man på rätt plats". Bara att mata statistik-draken.

Lars Norén behöver kanske inte gå till någon jobbcoach.
Men skulle han göra det, säger coachen: "Men Lars - nu får du tänka om och lägga det där
med skrivandet bakom dig. Böcker finns det ju alldeles för många av redan."

Jag har tänkt mycket efter att ha läst Nike Markelius text. Hon är stolt över den hon är och har varit. Stolt över sin musik, stolt över sin historia. Det är ju den känslan - stoltheten - som ska bära henne genom det här utanförskapet, bort från kylan och tillbaka in i värmen. Varför ska de då ta ifrån henne stoltheten? Vad vinner de på att göra henne svag och modlös? Stoltheten är stark och vacker. Utan den orkar ingen kämpa. En människa som berövats sin stolthet klarar inte motstånd. Tänk på det, coacher: vårda era klienters stolthet - annars kommer ni inte att lyckas med ert uppdrag!


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner