Historien om Jimmie eller Man in the Mirror

Jimmie hade varit militär fram till 1945. Sedan hade han jobbat med lite av varje och haft ganska grava problem med spriten. Någon gång kring 1965 kom han i kontakt med vården, då det visade sig att han hade fått väldigt svårt att komma ihåg saker. Tio år senare blir han remitterad till sjukhuset där neurologen och författaren Oliver Sacks arbetar som läkare. Jimmie blir doktor Sacks patient och tillsammans försöker de utforska hur Jimmies värld ser ut, vad som egentligen hänt i hans hjärna och hur man ska kunna hjälpa honom till ett bättre liv.

Edward Hoppers bildvärld - ödslig, tillbakablickande.
På något sätt en skildring av Jimmies främlingsskap
i verkligheten.

Efter några undersökande samtal, visar det sig att Jimmies värld stannade 1945. Allt som inträffat efter detta årtal finns inte ett enda spår av i hans medvetande - all ny information försvinner direkt. Vid ett tillfälle vill doktor Sacks testa Jimmie och håller upp en spegel. Jimmie stirrar förfärad på ansiktet han ser i spegeln och utbrister: "Vad är det där för en gammal man!?" Doktorn grips av samvetskval när han ser Jimmies förfäran. Men i nästa ögonblick är chocken borta. Jimmie ler och tittar ut genom fönstret på några barn som leker, allt är redan glömt - den gamle mannen i spegeln är redan utsuddad ur minnet, försvunnen.

Den berömda spegelscenen ur Ingmar Bergmans Smultronstället.
Professor Borg får syn på sitt åldrade ansikte och grips av förtvivlan.

Efter ytterligare tester och undersökningar står det klart att Jimmie för alltid förlorat all tid efter 1945. För honom har kriget nyss tagit slut och han är en ung man på väg ut i världen. Men han är en man utan framtid - eftersom han inte kan minnas eller lära sig något nytt. Psykiatern konsulteras. Även hon undersöker, forskar och prövar olika lösningar för att hjälpa den alltmer uppgivne Jimmie ur hans fångenskap i tidlösheten. Pussel? Sällskapsspel? TV? Men förströelsen varar bara några sekunder, sedan kommer förtvivlan och rastlösheten tillbaka.

Så söker sig Jimmie till nunnorna som också finns på sjukhuset. Han börjar gå i mässan - och där händer det: han får plötsigt frid. Medvetandets ständiga fallande stannar upp och får fäste i mässans struktur och regelbundna ceremoniella mönster. Jimmie blir en flitig besökare i mässan - här mår han bra. Rutinerna som upprepas, sångerna, bönerna - allt blir till ett mönster han kan gripa tag i. Ett mönster som ger honom mening och harmoni.

Varför berättar jag allt det här? För att göra reklam för den fina boken Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt av neurologen och författaren Oliver Sacks? Nej, faktiskt inte. Även om den boken är så oerhört läsvärd. Vad jag vill visa är hur engagerat, insiktsfullt och oförtröttligt neurologen och psykiatern arbetar tillsammans med Jimmie för att finna svar på hans gåta och för att hitta en väg till, om inte bot, så åtminstone lindring.

Jag känner en person som i likhet med Jimmie lider svårt i sitt liv. (Jag har tidigare skrivit om honom i blogginlägget Viktiga människor.) Men för honom är det ingen som forskar eller oförtröttligt söker svar på hans gåta, ingen som samtalar, lyssnar och frågar. Istället blir han inlåst och tvingas ta mediciner som bryter ner både kropp och själ - tar ifrån honom skaparkraften och intellektet. Han ber om samtal, men nekas samtal. Han ber om respekt, men får ingen. Han försöker förklara sig, men blir inte lyssnad på. Till sist ber han om att få bli lämnad ifred, men inte ens det får han.

Här kommer musik för dem som också borde ta sig en titt i spegeln. Det är först när man skärskådar sig själv med allvarsögon, som förändringen kan börja. Till dem som inte bryr sig om att forska och söka svar: Man in the Mirror med Michael Jackson:

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner