Skriet från kaffekoppen eller Kan man skratta åt ångest?

Det är hemskt att ha ångest. Det är faktiskt värre än värst. Och alla människor kan drabbas - japaner, nigerianer, örebroare, arbogabor och ryssar. Kvinnor och män, unga och gamla. Korta och långa, tjocka och smala. Till och med kungligheter. Det finns förstås många sätt att hantera denna skrämmande och rysliga känsla - som dock i sig inte är farlig. Ett av de bättre sätten är att försöka gestalta ångesten och på det sättet liksom flytta ut den - ut ur det egna psyket och ut i ljuset där man kan betrakta den på nära håll och desarmera den.

Edvard Munch. Självporträtt.

Den norske målaren Edvard Munch levde ett kreativt och på många sätt utsatt liv och led alldeles säkert mycket av ångest, annars hade han knappast kunnat måla den bild som världen över blivit en symbol för denna hemska - men dock universella - känsla: tavlan Skriet. Jämte Mona Lisa, Nattvarden och van Goghs Solrosor säkert världshistoriens mest berömda tavla.

Edvard Munchs Skriet.
En av världens mest berömda tavlor.

Härom dagen fanns i DN ett reportage om Skriets enorma betydelse för vårt grannland Norge. Denna bild av en i ångest skrikande människa på en sluttande bro i en brinnande solnedgång har reproducerats på de mest oväntade sätt och blivit en symbol som placerat Norge på kartan - nästan i lika hög grad som oljan. Det senaste, berättar Munchmuséets presschef Sture Portvik, är ett japanskt café med Munch-tema som sökt - och fått - tillstånd att skumma fram Skriet i mjölken på sina caffelatte-koppar.

En ångestfylld fika-stund? Eller ett gott skratt?

Man kan numera också köpa uppblåsbara Skriet att ställa i hallen eller i vardagsrummet, muggar och tröjor med Skriet, slipsar, nyckelringar och mobilskal och till och med marsipantårtor med Skriet som ett lock över den pösande grädden (en extra symbolik med undertryckt ångest som pyser ut under ytan?). Skriet finns också som smiley.

Skriet som smiley.
Toppen för folk med ångest som kanske inte
orkar sms:a  så många ord om hur de mår.

Säkert är det många konst-kännare som tycker att detta är en hädelse mot Konsten. Kanske borde även jag tycka det, eftersom jag är en "kulturtaliban" som verkligen anser att konst, musik och litteratur är livsviktigt. Men jag tycker inte det. Jag tycker att det är både roligt, kreativt och nyttigt. Munchmuséets presschef verkar inte heller upprörd. På frågan vad Edvard Munch själv skulle ha tyckt, svarar han att konstnären säkert skulle ha gillat det hela. Munch var en modern person som tyckte om tekniska nymodigheter. "Han skulle nog varit rätt stolt", säger han.

En till - och jag vet att jag upprepar mig...
Kan bara inte låta bli.

Det är fint att ångesten får ett ansikte. Och att man kan skratta både åt och med detta ansikte. Jag tror att det är terapeutiskt. Funderar på att köpa en uppblåsbar och ställa i hallen. Eller bredvid TV:n kanske.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner