Längd och makt

För ett par dagar sedan besökte min make och jag Kalmar slott. Det var spännande. Stora, praktfulla salar med gobelänger och tavlor och gigantiska öppna spisar. Och här fanns faktiskt det som saknas på Versailles: en toalett. I sin egen lilla svit med intarsia i taket, väggfriser och himmelssäng, hade Erik XIV ett litet avträde med ett minifönster. Var det bara han som behövde gå på toa? (Eller bajsade de andra kungligheterna bakom en skärm, precis som Ludvig XIV?)

Erik XIV:s gemak på Kalmar slott.
Toan gömmer sig bakom en liten dörr till vänster.

Kalmar slott har bebotts av både Gustav Vasa, Erik XIV och Johan III. Mäktiga kungar med mycket skägg, obekväma kläder, många fruar, älskarinnor och barn. Men en sak förvånade mig: på en skylt stod det att Gustav Vasa var 179 centimeter lång. Jag har ofta undrat över hur långa de historiska makthavarna egentligen var och har alltid trott att de flesta forntida människor var väldigt kortvuxna.

Ganska kortvuxna båda två, får man väl förmoda.

Förmodligen var det väl så, att tillhörde man adeln så fick man mera näringsrik mat så att man blev längre än dem som var mindre bemedlade. Ramses II lär ha varit över 190 centimeter, Karl XII över 180 (och detta kan man ju kontrollera eftersom båda herrarna är mumifierade och går att mäta.) Den store tonsättaren Gustav Mahler - som är en sådan musikalisk gigant - var bara 160. Mozart som var en om möjligt ännu större gigant, var ännu kortare - bara 150 centimeter lång. Men säkerligten fick både Ramses och Karl bättre mat; Mahler och Mozart däremot växte upp under knappa omständigheter och drabbades som barn av näringsbristsjukdomar.

Ramses II var en mycket lång man.

När jag var barn bodde jag nära en liten mataffär som hette Favör. Butikschefen var en lång och sävlig man som var vänlig mot alla sina kunder. Men i köttdisken regerade en liten kortvuxen mat-Hitler. Han gormade och domderade och det var knappt att kunderna vågade köpa något kött. En gång skulle jag köpa kotletter. På darrande ben gick jag fram till mat-Hitler och viskade med pipig röst vad jag skulle ha. Mat-Hitler hörde inte vad jag sa, utan blev arg och röt åt mig att prata högre. Jag pep en gång till, men inte heller det hörde den lille mannen. Rasande skrek han åt mig att prata ordenligt. Jag blev rädd förstås och sprang därifrån. Utanför butiken blev jag upphunnen av den långe butikschefen som bad om ursäkt för sin köttmästare. Han sa: "Små män är farliga, glöm inte det! De är maktgalna!"

Berlusconi - ganska kort, tror jag.

Under åren som gick, funderade jag ibland på vad butikschefen sagt. Och med grund i detta uttalande hittade jag på en egen teori om förhållandet mellan makt och längd. Så här trodde jag: Män som föds med makt har haft guldskeden i munnen, de har inte behövt kämpa för sin position och har fått fin och närande mat. Män däremot som på egen hand svingar sig upp till maktpositioner, har ofta en tuffare bakgrund med mindre näringsrik mat - därför är de kortare. Och eftersom de är kortare vill de hävda sig mot de långa som fått så mycket vitaminer. De vill ha revansch, det är därför de är tuffare. Eller?

Vad som hände när jag misstog mig på en känd persons längd, ska jag blogga om imorgon.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner