Skippa Risifruttin och pröva något nytt!

Dansbandsmusik är något av det allra värsta jag vet. Jag tycker att den musiken är billig, entonig, förutsägbar och genomskinligt kommersiell. Det handlar om att ge folk vad de (tror att de) vill ha och få dem att betala. Men - vill de verkligen ha detta? När det finns så mycket annat? Tydligen. Eftersom dansband är STORT. (Och dessvärre även sponsorerat av public service-TV.)

Gert Jonnys - för mig okända storheter.

En metafor: varför välja köttbullar med stuvade makaroner? När man kan få tournedos?? Jo - för att man är van vid köttbullar och inte riktigt vet hur den där blodiga köttbiten smakar. Bäst att välja det man är van vid - det känns tryggt och välkänt och som hemma. Man vet vad man har, men inte vad man får... Den kände musikproducenten, låtskrivaren och ABBA-managern Stikkan Anderson lär ha sagt följande: "Tro inte att folk är dumma. De är dummare."

Frontsångaren i dansbandet Lasse Stefanz, Olle Jönsson, utgjuter sig i Dagens Nyheter. Han säger: "Om vi är lågstatus så är det att idiotförklara en massa människor." Han menar, att det är människoförakt att kritisera dansbandskulturen.

Vill väl ingen hitta i Risifrutti-förpackningen?

Visst - jag är beredd att hålla med. Men gillar man texter med gottköpsrim och banala harmonier som upprepas i det oändliga - då är det väl ändå ett bevis på att det brister någonstans? Eller? Olle Jönsson säger en annan sak också. Han jämför inte köttbullar med oxfilé, men väl andra matvaror: "Det är viktigt att publiken vet vad de får. Det går inte att köpa en Risifrutti som det visar sig vara surströmming i."

Nu tycker jag att surströmming är hemskt äckligt - men jag håller ändå inte med Olle Jönsson. Är det inte snarare människoförakt, att inte ens anstränga sig för att visa att det faktiskt finns musik som är så mycket mer, så mycket bättre, så mycket häftigare? Jag säger så här istället: "Ge inte folk vad de vill ha. Ge dem något bättre!" Det smärtar mig när jag ser att människor skulle kunna få smaka så mycket godare mat, titta på så mycket roligare filmer, läsa så mycket bättre böcker och uppleva så  mycket häftigare musik - om de bara vågade titta över kanten på sin Risifrutti-burk. Allt utanför Risifruttin är alls inte surströmming. Det finns massor med gott därute. Massor!!

Garanterat godare än Risifrutti:
skaldjursplatå.

En kompis till min äldsta dotter blev bjuden på lyxkrog av sin morfar. Hela familjen skulle "lyxa till det". Hummer, ostron, stör-rom, sjötunga. Vad väljer familjen att äta? Jo, spagetti med köttfärssås. För man vågade inte äta sådant som man inte visste hur det smakade.

Så här säger jag på fredagskvällen: släng Risifruttin och testa något nytt! Det kan vara gott. Till och med så in i bomben gott, att man skippar den där gamla Risifruttin. Så, varsågoda - och det är inte surströmming: Yes. Owner of a Lonely Heart. Live 1991.

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner