| Crosstrainer - bästa träningsapparaten! |
Hon berättade att hon haft mängder av sjukdomar - och nu hoppades hon att det äntligen skulle vara lungt ett tag framöver. Ett långt tag. Först, berättade hon, fick hon artros - inte bara i höftlederna, utan i ryggraden, knäna, händerna och fötterna - sedan cancer i tarmen med operation och strålning. Så blev det fibromyalgi och nu även hjärtflimmer. Hon hade nyligen fått en pacemaker inopererad. Och för tre år sedan blev hon felopererad i ett knä med hemska smärtor som följd, eftersom hela benet hamnade på sned och liksom vred sig på mitten. Hon processade med sjukhuset i över ett år och lyckades till slut få läkaren att backa och erkänna att han faktiskt gjort fel. Hon fick en ny knäled och det var då hon började träna på allvar.
| Det är mycket som kan gå snett i ett knä. |
Oj, säger jag, vilken kamp, och så frisk du ser ut! Visst gör jag, svarar hon glatt. Men det är för att jag tänker positivt och är en glad person. Så är det, fortsätter hon, allt blir bättre om man har ett gott humör. Allt går lättare och livet blir roligare. Visst är det väl så, tänker jag, där jag står på min crosstrainer och kör så svetten rinner. Själv är jag mer åt det pessimistiska hållet.
| Alla klarar inte av att se livet från den ljusa sidan. |
Men - hur ska det gå för alla dem som inte lyckas med bedriften att se livet i ljusa pasteller? De svartsynta? Går det snett för dem? Klarar de inte skivan när det brinner i buskarna? Så jag frågar henne vad hon tror. Klarar de skivan, de som är lite mörkare till sinnes? undrar jag. Nej, säger hon, det gör de nog inte. Har man en pessimistisk och negativ inställning, då går det inte bra. Då blir man nog inte frisk. Men det tror jag. Pessimistiska människor som har en lite mer kritisk inställning, som tar saker på stort allvar, kanske blir både rädda och ledsna - skulle de verkligen klara sig sämre? Jag vill liksom inte tro att det är riktigt så enkelt. Och det är det inte heller. Forskningen visar faktiskt att depressiva människor med en pessimistisk livssyn bedömer situationer mera realistiskt än sina glada kompisar. Fast de kanske inte har lika roligt...
Vart vill jag komma med detta? Vill jag kritisera och förlöjliga dem som ser tillvaron från den ljusa sidan? Nej, inte alls. Tvärtom. De är bara att gratulera. Men jag vill lyfta dem som inte gör det. För de behöver det. Det är oftast ingen som tar deras parti - surpupporna, gnällspikarna, pessimisterna, grubblarna och melankolikerna. De behöver få ett erkännande för sina tankar och funderingar och grubblerier. Och jag tror att grubbel och ältande kan vara riktigt bra ibland. Man tänker djupt och borrar sig ner till nivåer som kan innebära både mognad och läkning.
| Det går fint att motionera, även om man ser tillvaron i svart. |
En sak är dock inte bra alls, och det är passivitet. Så ut och rör på er, träna så mycket ni orkar - ni pessimister och grubblare. Så klarar vi skivan, fast det brinner i buskarna.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar