Offer för en teori

I dag utkommer boken Mannen som slutade ljuga. Den är skriven av journalisten Dan Josefsson och handlar om de juridiska och psykologiska turerna kring Thomas Quick/Sture Bergwall - seriemördaren som inte var någon seriemördare.

Sture Bergwall.

I över tjugo år har Sture Bergwall suttit på Säters rättspsykiatriska klinik. Han har kallats "Sätermannen" och "Sveriges värste massmördare". Under påverkan av tung psykofarmaka och terapeuter som stod under stark influens av en "guru", började han att minnas fasansfulla gärningar och erkände en lång rad minst sagt bestialiska övergrepp, mord, våldtäkt, slakt, stympning och kannibalism. När han sedan upphör med terapin och trappar ner på medicinerna, visar det sig att han inte alls begått alla dessa vidrigheter - det var fantasier, minnen som han trott sig ha och som han "återupplevt" under påverkan av sina terapeuter. Allt under stort lidande och svår ångest. Terapeuterna kallade det "regression" och ansåg detta vara kungsvägen till insikt och tillfrisknande.

Säter är hårdbevakat.
Här satt Lars-Inge Svartenbrandt och nu Sture Bergwall.

Josefsson avslöjar i boken att en numera avliden psykoanalytiker i Stockholm, Margit Norell, hyste ett nästan maniskt intresse för fenomenet bortträngda trauman - och för "massmördaren" Thomas Quick. Kring sig samlade hon en grupp terapeuter och analytiker - de som arbetade just på Säter. Gruppen utvecklade en sekteristisk sammanhållning och en brinnande tilltro till Margit Norells teorier och idéer kring bortträngning och regression. Teorier som flitigt praktiserades på Sture Bergwall.

När han så på eget initiativ väljer att trappa ned på medicineringen, upphör minnena av bestialiska upplevelser och han tar tillbaka vad han tidigare erkänt. Men nu är det ingen som tror honom. Iallafall inte läkarna och terapeuterna på Säter. Inga vittnen finns till morden. De mordplatser han under påverkan av psykofarmaka pekat ut, visar sig inte stämma. Detaljer och tidpunkter stämmer inte heller. Men - dessa nya fakta biter inte på regressionsteoretikerna. Man står orubbligt fast vid sin övertygelse. Sture Bergwall är nu, sedan i somras, friad från alla de åtta mord han suttit dömd för. Är han en fri man nu? Nej, det är han inte. Han sitter fortfarande kvar på Säter. Läkarna på kliniken bedömer återfallsrisken som alltför stor - så här på gamla dar.

Kanske dags att återuppliva
känslan för sunt förnuft?

Sture Bergwall har offrats för att en teori skulle bevisas. Den gamla hyllade teorin om hur bortträngda minnen av övergrepp styr en persons agerande och tvingar till ständigt återupprepande och återupplevande av traumat - så länge man inte minns på ett medvetet sätt. Sigmund Freud förfäktade denna teori - i början av förra seklet. Men efter att ha upplevt att hans teori stundom krockade med verkligheten, backade han och skrev - i en fotnot - att han misstagit sig. Tänk om sekten kring Margit Norell kunde vara lika uppriktiga. Erkänna att de misstagit sig. Backa från sina positioner och låta det sunda förnuftet råda, för en gångs skull.

Teorier är viktiga. En lära utan en genomtänkt och grundad teori är bara flum och fantasier. Men om en teori växer sig så stark att den skymmer sikten för den verklighet som den är avsedd att tillämpas på - då är det dags att montera ner den, för då har den blivit farlig.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner