Manshatare och bagladies...

I veckan som gick fanns en krönika i DN som handlade om smink. Jag minns inte vem som skrivit den - men det var en kvinnlig krönikör. I sin text hävdar krönikören att i princip alla "normala" kvinnor sminkar sig. På morgonen lägger man en snabb makeup - lite foundation, mascara och färg på läpparna. Sedan kan man lämna hemmet. De som inte genomför denna ritual klassas som antingen manshatare eller utslagna. Skriver DN-krönikören. Tydligen på fullaste allvar. För någon humoristisk knorr fanns inte att upptäcka.

Har nog varken möjlighet
eller tid att sminka sig så mycket...

Jag satte morgonkaffet i halsen. Manshatare? Utslagen? Själv sminkar jag mig ytterst sällan. Jag har liksom inte tid för det. Jag väljer att äta sunt och träna istället, eftersom jag alltid hävdat principen att "skönheten kommer inifrån". Att proppa sig full med junkfood, parkera sig i soffan med en påse godis och sedan måla över illabefinnandet med Sheer Cover eller Colossal Volume Express Mascara, känns inte som någon behaglig lösning. Inte för mig iallafall.

Varken manshatare eller baglady
enligt DN-krönikören.

Och jag är varken manshatare och utslagen. Om man väljer att inte sminka sig, signalerar man att man inte vill vara attraktiv - det är ett slags passiv demonstration mot männens objektifierande syn på kvinnan - hävdar krönikören. Nu fastnade knäckemackan i halsen också. Skojar hon?

Att inte sminka sig skulle vara en medveten demonstration, ett ställningstagande mot sexism och mansförtryck. Och är det inte en medveten demonstration, skulle det bero på att man är för bakfull eller drogabstinent för att orka fixa till sig innan man lämnar hemmet. Själv sminkar sig krönikören förstås - diskret, men ändå, minsann. Där satt den.

Colossal Volume Express Mascara
- ett vapen i kvinnokampen.

Hur kan en kvinna skriva så? Och vad vill hon förmedla med sin text - egentligen? Först och främst vill hon markera sin tillhörighet i gruppen "normala" kvinnor. Hon tillhör ju förstås själv inte manshatargänget eller A-laget i parken. Hon äger en naturlig kvinnlig skönhet som hon diskret lyfter fram. Hon vill behaga, fast inte för mycket, för det är inte politiskt korrekt. (Och krönikan handlar inte om de kvinnor som döljer sig under tjocka lager skönhetsprodukter.) Hon vill helt enkelt positionera sig i den kvinnliga hackordnngen. De som hävdar att kvinnor skulle vara fridsammare och mindre konkurrensinriktade än män - de har misstagit sig. Den kvinnliga skönhets-hierarkin är obönhörlig. Vem har finast figur? Vackrast hår? Största tuttarna? Det är grymt, det är orättvist och kampen tar aldrig slut. Den pågår från dagis till äldreboendet. Har jag fel? Överdriver jag - överdramatiserar? Skulle väl inte tro det. Varför skulle vår västvärld annars vara så full av botox, restylane, laser, solarier, anorexi och silikon?

PS Ska nog köpa en mascara imorgon. Vill ju inte hamna i vare sig A-laget på torget eller i manshatargänget...

Bäst att inte sticka upp...

Copyright: Åsa Adolfsson Wallner