| Alice Munro - årets Nobelpristagare i litteratur. |
Årets Nobelpristagare i litteratur heter Alice Munro - novellist från Canada. Jag hade aldrig läst något av henne förrän novellen Ögat publicerades i fredagens Dagens Nyheter. Ögat är ett lysande exempel på just det som berättades om i TV förra veckan: forskare har upptäckt att det är nyttigt för människor att läsa god litteratur - och med det menas inte lättsmälta action-stories och "kiosklitteratur", utan texter av lite mera komplicerad karaktär. I novellen Ögat lägger sig författaren tätt, tätt på en liten flickas upplevelser. Texten är självbiografisk och skriven i jag-form - men även om skeendet är sett med den lilla flickans ögon, är det inte beskrivet med ett barns språk. Det är den seismografiskt registrerande vuxna kvinnan som berättar. Minnet har levat inom henne - ända tills det kläddes i ord och blev gestaltat. Det som händer med läsaren är två saker: man får en inblick i hur gåtfull världen kan te sig för ett litet barn. Och man förstår hur den vuxna kvinnan blivit den hon är - en författare med oändligt skarp blick för nyanser och känsloskiftningar.
| Världen kan te sig gåtfull när man är liten. (När man är stor också...) |
God litteratur övar oss i inlevelse och lär oss empati, säger forskarna. Att tränga in i den goda texten är som att möta en ny människa - det är kanske svårt och till och med lite jobbigt, men det arbetet lär oss både om oss själva, om andra och om hur annorlunda världen kan se ut när den silas genom en annan människas psyke och uppfattningsförmåga.
| Att tränga in i mängder av text kan kännas jobbigt och svårt. |
Dålig kiosklitteratur - skriven för att tjäna pengar och läst för att fördriva tiden - ger inte alls samma effekt av ökad empati och inlevelseförmåga. Här är det oftast handlingen som står i fokus - inte skildringen av karaktärerna. I grunden tror jag att det avgörande är hur mycket tid läsaren är beredd att satsa - och hur mycket tålamod. Precis som det tar tid att lära känna en människa, tar det tid att tränga in i en text och känna sig hemma där - och det är just då, när man börjat känna sig hemma, som man lär sig av texten, på den där djupare nivån.
Av just detta skäl, anser jag att man på många utbildningar borde ha också skönlitterära böcker på litteraturlistorna. Dostojevskijs Brott och straff på juristlinjen - för att de blivande juristerna ska få uppleva vilken tragedi och psykisk misär som kan ligga bakom ett brott, och vilken social katastrof som kan bli följden av det. Rolf Aggestams Niagara på läkarutbildningen - för att de blivande läkarna ska få känna in på bara huden hur det är att slungas ut ur sitt liv av en växande hjärntumör. Och förstås Så dödar vi en människa av Stefan Gurt på socionomlinjen - för att de blivande biståndshandläggarna ska bli medvetna om vilka följder ett beslut om besparingar kan få.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar