Prästvigningsceremoni. |
Min kompis prästen hade en stor talang: hon hade förmågan att använda alla de svåra erfarenheterna hon gått igenom i sitt liv. Hon förvandlade det tunga till en lysande gåva till församlingen, som lyssnade med vidöppna öron. Och hon njöt - av att få ge, att få berätta, att få påverka, att få väcka tankar och känslor. Och att kanske också - någon gång - få tända en gnista till tro. Hon hade talets gåva i så hög grad, att hon fick fira mässa i TV och därmed fick möjlighet att predika för hela svenska folket.
Plats för budskap. |
En julaftonskväll skulle min kompis hålla mässa. Kyrkan var fylld till sista platsen (ett ovanligt fenomen i Svenska Kyrkan, där antalet officianter oftast överskrider antalet åhörare). Kompisen hade förberett sig noga, mycket noga. Jag minns inte längre vad predikan handlade om, men troligen var det om rättvisa - för hon hade ett starkt rättspathos.
Hon hade byggt upp sin predikan kring en berättelse hämtad ur verkligheten. Det var spännande och församlingen satt andlöst lyssnande. Plötsligt började en litet barn skrika gällt och öronbedövande. Det var en liten pojke som ville leka. Mamman hade med sig en toarulle och nu ville lill-killen leka med rullen. Han slungade ut rullen i kyrkans mittgång och toapappret for som en serpentin. Lill-killen sprang förtjust skrikande efter rullen, kastade den igen - upp i luften - rullen snurrade och mera papper kom ut. Mera papper! Ännu mera papper på den långa röda mattan! Lill-killen skrek av förtjusning. Jubel!!
Rolig att leka med i kyrkan? |
Lill-killen skrek så högt av förtjusning att ingen längre hörde vad min kompis prästen hade att säga. Först försökte hon överrösta den gälla lilla stämman, men när det inte gick, blev hon tyst. Efter en stund höjde hon rösten och bad föräldrarna att ta med sig sin lekfulle lille pojke ut ur kyrkorummet. Men - inget hände. Föräldrarna satt kvar i bänken och gjorde inte en min av att ha för avsikt att hämta sin livlige lille son. Predikan fick avbrytas och mässan avslutades abrupt med en psalm.
Min kompis prästen var ledsen. Hon hade inte hunnit leverera sitt julevangelium. "Låten barnen komma till mig..." raljerade hon ironiskt. "Jesus hade blivit tvärförbannad - helt bergsäkert!" Det tror jag också. Tvärarg.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar