Kvinna eller tant?

Om lite mer än en månad fyller jag 55. Det känns konstigt att se den siffran, för jag känner mig precis som vanligt, precis likadan som jag gjort i hela mitt liv hittills. Vart har alla dessa år tagit vägen egentligen?

Men ännu konstigare känns det när jag läser en intervju med författaren och Astrid Lindgren-biografen Margareta Strömstedt i Smålandstidningen Barometern. Hon blir intervjuad med anledning av att hennes nya bok snart kommer ut: Jag skulle så gärna förföra dig - men jag orkar inte. Orden i boktiteln yttras av den åldrade författaren Aksel Sandemose efter en middag på Operakällaren.

Åldrandet och sexualiteten - hur hänger de ihop och är det skillnad mellan män och kvinnor? Finns önskan om förförelse och utlevelse bara hos den åldrade mannen? Inte hos den åldrade kvinnan?

Margareta Strömstedt

I boken berättar Margareta Strömstedt bl.a. om några sexuella övergrepp hon utsatts för som vuxen kvinna. Hon beklagar, i efterhand, att hon inte ställde till med skandal när det hände - utan lät upplevelserna förbli hemligheter. Hon berättar om skammen som förföljt henne senare i livet - men som nu ersatts av vrede. Det var ju inte hennes fel! Det var ju inte hon som förlett förövarna, det var ju inte hon som klätt sig för utmanande. Men ändå uppfattades hon som ett objekt - som ett sexuellt objekt som kunde våldtas och kränkas, som ett villebråd.

Så säger hon så här: "Jag kan tycka att det är så oerhört skönt att bli äldre, det är mycket som är skönare efter 55-60. Då är man inte längre en sexuell varelse, på det sättet att man blir utsatt för sådana saker."

Blir troligen inte utsatt för särskilt mycket
sexuella trakasserier. Julia Caesar - tanten med stort T.

I mitt huvud skapar detta uttalande många frågetecken. För det första: vänd på könsperspektivet och säg samma sak om män. En man mellan 55 och 60 - har han slutat att vara en sexuell varelse? Vilka män idag skulle acceptera en sådan etikett - "asexuell p.g.a. ålder"?? Såvitt jag vet, är det många män som just i den här åldern börjar om på nytt, med nya fruar och nya barn. Är man inte en sexuell varelse då? För det andra: en kvinna som uppnått den åldern; ska hon ge upp sin kvinnlighet, ge upp att arbeta på sin attraktionskraft? Ska hon "gilla läget" - låta kroppen förfalla, skyla sig i big-size-kläder och acceptera tant-rollen? För den är ju trygg - iallafall.

Gilla läget - och bli en tant??

I slutet på 1960-talet skulle myndigheterna i Sverige kartlägga svenskarnas sexualitet - en svensk motsvarighet till Kinsey-rapporten. En stor enkät skickades ut till befolkningen. Men inte till hela befolkningen. Bara till den del av befolkningen som ännu inte uppnått 45 års ålder, resterande ansågs inte vara ett statistisk underlag, eftersom man vid den åldern slutat vara sexuell. Forskarnas slutsats blev förstås därefter: något sexliv efter 45 existerade inte.

Över 60 - men sexig:
Yves Montand.

Är det sådan forskning Margareta Strömstedt lutar sig emot, när hon gör detta uttalande?
Min tolkning blir denna: när en kvinna passerat 55-60, då är hon inte längre intresserad av att attrahera det motsatta könet - hon har passerat stadiet för par- och familjebildning. Hon är inte längre en kvinna, utan en Tant. Och Tanter har väl egentligen inget kön. Eller?

Kvällens första slutsats: jag vägrar att bli Tant. Jag avser att kämpa för bevarandet av min kvinnlighet så länge jag orkar. Kvällens andra slutsats: om männen fortfarande är sexuella varelser vid 55-60 och deras kvinnor valt att bli Tanter - hur blir det då? Inte kul alls...


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner