Gåtan Norman Bates - igen

Norman Bates - huvudpersonen i Hitchcocks film Psycho och sinnebilden för "den farlige galningen" - är en gåtfull fiktiv gestalt. Fast kanske inte så gåtfull ändå. Nyare forskning visar att den störning Norman lider av inte är riktigt så ovanlig som man tidigare trott.

Norman Bates framför huset
med hemligheterna.

Norman är son till en dominant och klängig kvinna. Som liten var han blyg och känslig och med ett närmast fanatiskt intresse för uppstoppade djur. Sedan fadern dött, har mor och son levat tätt tillsammans i huset på höjden bakom det lilla motellet. När den stora motorvägen byggdes, hamnade motellet avsides och nattgäster är sällsynta. Mor och son blir alltmer isolerade och tyr sig till varandra i en symbiotisk relation som nästan tangerar incest. Så träffar modern en man, gifter sig med honom och Norman får i den tidiga 20-årsåldern en styvfar. Norman känner sig åsidosatt. Svartsjukan och hatet växer sig allt starkare - både mot inkräktaren och mot modern som "svikit" symbiosen. Iskallt mördar han dem bägge genom att förgifta dem med stryknin. Moderns lik behåller han i hemmet. I tio år ligger hon påklädd i sin säng. Och här börjar filmen Psycho.

Uppstoppade fåglar är ett stort
intresse hos den fiktive Norman.

Men modern lever vidare - i sonen Normans psyke. Den känslige unge mannen "blir" sin mor. Men bara i en speciell situation: när sonen blir attraherad av en kvinna och moderssymbiosen hotas. Då klär sig Norman i moderns kläder och hugger ihjäl sin rival med en kniv. För det är det det handlar om: att modersbindningen är så stark att sonen inte tillåter sig att känna attraktion till en annan kvinna. Föremålet för attraktionen måste undanröjas. Att det är han själv som håller i kniven har Norman ingen aning om. Det är hans sjuka mamma som hugger och skär. När Norman sedan ser förödelsen undanröjer han minutiöst alla spår efter mammans illgärningar. Hon är ju så sjuk.

Nancy McWilliams - psykoanalytiker,
författare och en av mina stora idoler.

Denna psykiska problematik kallas för dissociativ personlighetsstörning. Den amerikanska psykoanalytikern och författaren Nancy McWilliams berättar i sin bok Psykoanalytisk diagnostik, att det handlar om barn som tidigt utsatts för svåra övergrepp och som för att överleva "flyttar över" i en annan existens. Man "stänger av" och uppgår i ett annat medvetande för att inte vara närvarande i den grymma situationen. Detta är en överlevnadsstrategi som fungerar när övergreppen pågår. Men - när övergreppen upphört, behövs inte längre strategin. Men då har redan dörrarna till andra existenser öppnats - och går inte längre att stänga. Personen kan plötsligt försvinna in i en helt annan personlighet. Plötsligt tala med annan röst, uppvisa en alldeles annan mimik, börja prata ett annat språk eller helt byta känsloläge eller ålder. Utan att ha en aning om vad som försiggår.

Vem är då skyldig till morden i Psycho? Är Norman Bates en mördare? Eller är han oskyldig? Det är ju hans mamma som hugger. Kan man åtskilja den biologiska kroppen från det tänkande medvetandet? Norman Bates' kropp och hand är skyldiga. Men är hans själ skyldig? Många spännande frågor att fundera över. Man kunde önska att Norman fick möjligheten att gå i analys hos Nancy McWilliams. Men - det skulle bli en helt annan film och absolut ingen rysare.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner