Korv eller oxfilé?

Visst är det viktigt att vara tolerant! Och demokratisk! Att låta alla tycka som de vill, låta alla älska den musik de vill, gilla de tavlor de vill. Inte lägga sig i, kritisera och hetsa upp sig över det som man själv tycker är dålig smak. Jag försöker verkligen att vara just så tolerant. Men ibland är det svårt. Det är inte så att jag är öppet intolerant och bråkar med folk. Men det händer att jag mår dåligt när jag upplever att människor väljer att äta korv när de kunde få oxfilé - i överförd bemärkelse, alltså. De kunde ju få uppleva så mycket mer - om de bara ville ta chansen att "provsmaka".

Man måste kanske acceptera
att vissa gillar korv...

Men tänk om de inte vill provsmaka? Tänk om de föredrar korven? Och tänk om de faktiskt inte gillar oxfilé, trots att den är så mycket godare?

... bättre än oxfilé.

Smaken av oxfilé eller korv är subjektiv. Smaken upplevs av den som äter. Det är samma sak med konst: det är känslan som uppstår hos den som upplever konsten som är det viktigaste. Inte verket i sig. Det är i betraktarens ögon och känsloliv som konstverket får liv och blir till konst som påverkar och berör. Detta försöker jag intala mig när jag hör människor prisa den fantastiska "korven" Lasse Stefanz eller något annat dansband. Eller någon seg trubadur. Eller någon singer-songwriter som borde skriva romaner istället för att framträda med monotona ballader med oändligt mycket text. Det är styrkan i upplevelsen som spelar roll. Eller?

Det är svårt att sluta...
Den långrandige trubaduren i Asterix.

Ärligt talat tror jag inte att det är riktigt så enkelt ändå. Jag tror faktiskt att avsikten bakom verket spelar en avgörande roll - för om det blir korv eller oxfilé. Om avsikten är att ge form åt en inre vision, ett uttrycksbehov, blir resultatet säkert ett annat än om avsikten är att tjäna pengar. Om det enda målet är att "ge folk vad folk vill ha", då blir det korv på menyn. (Och klirr i kassan...)

Jag minns en TV-intervju med en kock på en Finlandsfärja. Han var upprörd över hur gästerna blandade lax med korv, räkor med köttbullar - och hällde brunsås över alltihop. Det är ju ingen idé att laga gourmet-mat under sådana omständigheter, klagade han.

Jo, det är alltid idé. Med en liten bit oxfilé - då och då.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner