Mitt dubbelliv - del IV eller Vem vill ha en kurs?

Min make och jag försöker hela tiden finna lösningar på det här tillståndet av arbetslöshet som saboterar vårt liv tillsammans. Snart har vi inte råd att resa mellan hemmen - det kostar ju att köra nästan 100 mil upp och ner. Utan inkomst dräneras tillgångarna successivt och de sparade pengarna går åt med väldig hastighet. För ett par år sedan hade jag ett litet jobb som ledare för några skrivarkurser i Kalmar - men de lades ner på grund av brist på pengar. Det var ett roligt och utvecklande jobb. (Jag skrev om det i mitt tidigare inlägg En teckning till Fars dag.)

Det är dyrt att köra bil.

Så vad ska jag nu hitta på? Bortsett från att söka alla möjliga jobb? En idé är att skapa en kurs i kulturhistoria - litteratur, musik och kanske konst och film också. Och presentera kursen för någon folkhögskola. Huruvida de nappar eller inte, står ju skrivet i stjärnorna. Men man får försöka ändå, att brainstorma så gott det går, väcka fantasin till liv igen. Och inbilla sig att någon blir jätteintresserad och genast vill ha just den här kursen till sin skola och till sina elever.

Poeten Catullus
- inte det minsta mossig, faktiskt.

Det skulle vara en rolig kurs. Inte en massa svårtuggat och hårdsmält dödkött, gammalt staffage och mossiga fornfynd. Det ska vara lustfyllt och spännande. Nedslag i kulturhistorien som man kan analysera tillsammans och som liksom kastar sitt ljus över helheten och gör att man förstår annat också - till och med det sega dödköttet. Nedslag som man kommer att minnas, eftersom kursen syftar till att ge upplevelser. Det hela går ut på att liksom känna efter vad konstnären egentligen vill förmedla med sitt konstverk. Och sedan tillsammans fundera på om han/hon lyckats och vad det beror på.

Egon Schiele - Självporträtt.
Det syns att den här mannen bar sitt hjärta utanpå kroppen.

I vår kulturhistoria finns så många diamanter. Det är fantastiskt spännande att gräva fram dem ur glömskan, titta på dem ordentligt och uppleva strålglansen. För det strålar - det kan jag lova. Catullus kärleksdikter, Shakespeares King Lear, Molières Tartuffe, Rembrandts självporträtt, Bachs Matteuspassion, Strindbergs Fadren, Ibsens Gengångare, Beethovens femte symfoni, Tjechovs noveller, Picasso, Dalí, Stravinskys Våroffer, Hemingway, Steinbeck, Proust, Beckett, Pinter. Högen av diamanter bara glittrar och gnistrar - det är bländande. Och ju mer man gräver, desto fler blir diamanterna och glittrandet. Vilken lycka!

Ju mer man gräver, desto fler blir diamanterna.

Copyright: Åsa Adolfssom Wallner