Detta är naturligtvis en metafor för hur teknik och naturvetenskapliga discipliner prioriteras framför humaniora. Det är bra med teknik och naturvetenskap - hur skulle vi klara oss utan bilar, datorer, mobiler, vaccin, dialysapparater och respiratorer? Det skulle bli katastrof, misär och en återgång till en forntid ingen av oss vill uppleva.
| Stenålder och mammutar. Inget tillstånd att längta efter. |
MEN... människan är en rikt utrustad varelse med känslor, fantasi och inlevelseförmåga. Hur ska dessa egenskaper få sitt utlopp i en värld som endast hyllar det som man kan se och ta på och som allra helst både bullrar och brummar? Hur ska egenskaper som fantasi och förmågan att förstå andra människor kunna utvecklas i en värld där de inte längre anses som viktiga? Där de till och med anses onödiga och överflödiga?
För ett par månader sedan läste jag att Svenskt Näringsliv levererat ett förslag som skulle innebära strypta statliga anslag till högskolor med humaniorautbildningar. Skälet var, att dessa utbildningar inte bidrog till samhällsutvecklingen och examinerade sina studenter till arbetslöshet. Humanister behövs ju inte längre...
| Dante Alighieri - överflödig humanist och helvetes-besökare. |
Men hur kommer vårt samhälle att se ut om vi fortsätter att bara "motionera benen"? Jag tror att armarna och resten av kroppen kommer att krympa och det kommer på sikt att leda till skador på kroppen som helhet - för att nu fortsätta med träningsmetaforiken.
Det är farligt att människor slutat läsa. Inte bara för att fantasin och förmågan att skapa inre bilder förtvinar i brist på stimulans. Utan också för att vi på sikt kommer att förlora förmågan att tänka själva, läsa kritiskt, analysera och ta ställning. Vi kommer att bli lurade och manipulerade och dragna vid näsan, vi kommer att missa att se sammanhangen mellan orsak och verkan. Plötsligt lever vi inte längre i en demokrati. Vad hände?? Det är det ingen som vet... Dessutom kommer vi att få tråkigt. Avtrubbade människor har tråkigt, eftersom de saknar inre liv. Och författarna - vilka ska de skriva för? Varandra? Eller ska de få nöja sig med att sjunga sin sång för döva öron?
| Horace Engdahl har inte blivit dummare iallafall. |
Jag avslutar med ett citat ur Stig Larssons senaste bok När det känns att det håller på att ta slut. Han refererar till ett samtal med f.d. akademiskreteraren Horace Engdahl:
"För några månader sedan minns jag att han (Engdahl) besviket sa någonting om hur synd det var att folk nu har blivit så dumma, folk blir faktiskt bara dummare och dummare på grund av allt strunt som de tittar på, lyssnar på, läser, spelar dataspel - eller vad de nu gör. Ingen kommer ju att förstå värdet i det som han och jag har skrivit. Inte om det fortsätter så här."
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar