Larver och fjärilar

Fjärilslarv.

Vad betyder den lilla larven som kryper genom berättelserna av John Ajvide Lindqvist? Larven tycks dyka upp som ett slags tecken när en främmande verklighet börjar infiltrera vår vanliga, invanda. Det första tecknet på att något omstörtande håller på att hända i Hanteringen av odöda, är att en liten larv dyker upp ur den hårda ytan på en gravsten. Larven har inte hamnat där utifrån - den kommer inifrån och den borrar sig ut genom stenen. En av huvudpersonerna stirrar förfärat på den lilla larvens borrande. Och sedan uppstår den kvävande värmeböljan, alla elektriska apparater löper amok och de nyligen döda vaknar till ett slags halv-existens eller levande icke-liv. Och där börjar berättelsen om de odödas återkomst.

Larven borrar sig genom stenen.

I romanen Människohamn, som handlar om den lilla människans kamp mot havet - det oändligt övermäktiga - dyker en svart larv upp. Den är stark och den söker en människa som den ska ägas av, som den ska skapa ett förbund med - ingå symbios med. Genom en daglig sträng av saliv hålls larven vid liv och i ständig kontakt med sin ägare. Larven har ett namn - den heter Spiritus. Larven har starka krafter, den har kontakt med andra verkligheter och kan ge oanade krafter åt sin ägare. Och - den kan styra havets vatten.

Spiritus med makt över havet.

Enligt gammal folktro, står sådana Spiritus-larver i kontakt med Djävulen själv och med Döden. Den som har en sådan larv i sin ägo, måste också lämna sin själ i pant hos dessa mörka makter. Ägaren kommer att besitta oerhörda krafter och övermänskliga förmågor, men vad som händer när ägaren dör - och priset för kraften ska betalas - det är höljt i dunkel.

John Ajvide Lindqvist tycks älska det oförklarliga, det "öververkliga", det ockulta. Han frossar i blodsutgjutelse och hämndlystna zombies, skelettdelar och förruttnelse. När jag googlade på denne författare, stod det att läsa att han vid nittiotalets slut förlorade sin far - något som tog honom mycket hårt. Fadern, som var fiskare, drunknade i havet under en fisketur.

En nyfödd fjäril.

Den lilla larven som kryper fram ur gravstenen i Hanteringen av odöda, följs av många fler larver. Boken är full av dem. Och på romanens allra sista sida förstår man vad larven är: den odöda människans fångna själ. Ur den trötta larven föds en fjäril som flyger upp mot taket och ut i friheten. Jag gissar att författaren bearbetar sin sorg över den döde fadern. Och vem skulle inte önska (och hoppas) att de döda som stått en nära, kunde flyga iväg mot himlen som en nyfödd fjäril; frisk och glänsande färgrik?


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner