| Gillar att skoja på andras bekostnad - Kalle Anka. |
Jag brukar inte skoja på andras bekostnad. Skulle jag råka göra det - och det har förstås hänt, det händer alla - då skäms jag som en hund och vet inte hur fort jag ska lyckas ställa felsteget till rätta. En gång skojade jag på min yngsta dotters bekostnad och det tänker jag inte göra om. Så här gick det till:
Två kompisar till Storasyster ringer på i radhuset för att sälja produkter från WWF. Jag släpper in dem i hallen och vi går igenom produktkatalogen. Eftersom det är strax före jul, beställer jag örhängen till Storasyster och ett halsband till Lillasyster. Och så säger jag, att det är bäst att köpa lika fint till båda flickorna - annars blir Lillasyster "jättearg". "För det brukar hon bli", säger jag. "Hon blir väldigt lätt arg", säger jag med ett menande tonfall och ett ironiskt leende. "Stubinen är väldigt kort...", tillägger jag. "Mikroskopisk..." Och de båda kompisarna skrattar och tycker att jag är rolig. Jag skrattar också.
| Örhängen till Storasyster och halsband till Lillasyster. |
Just då kommer Lillasyster ut i hallen. Hon har suttit i vardagsrummet och tittat på Bolibompa. Hon är fem år. Hon tittar strängt på mig med armarna i kors över bröstet, men säger inget. De båda kompisarna tackar för min beställning och går sin väg. Jag stänger dörren efter dem.
Då säger Lillasyster: "Hur kunde du göra så!?? Du gjorde dig rolig på min bekostnad! Du fick dem att skratta åt mig!! Du skrattade åt mig!! Varför gjorde du det!?" Jag hör på Lillasysters röst att hon menar allvar. Stort allvar.
| Lilla My - sträng men rättvis. |
Ja, varför gjorde jag så? Lillasyster kräver att jag ska tala om varför jag gjort mig rolig över henne - varför jag skojat om hennes ilska och korta stubin. Ja, varför hade jag gjort det? "Hade jag själv kanske velat att någon gjort så mot mig??" "Nej - självklart inte", svarar jag. "Jag ville väl att de skulle skratta", försvarar jag mig. "Det är säkert pinsamt att gå runt och sälja WWF-prylar... Jag kanske ville att de skulle skratta och känna sig lite avslappnade", försöker jag.
Men det hjälper inte. Inte ett dugg. Ingenting hjälper. Lillasyster står kvar, sträng och fortfarande med armarna i kors. Det är bara att krypa till korset. Jag ville göra mig rolig på en liten persons bekostnad - en liten person som jag var säker på inte skulle revanschera sig.
Men - jag tog miste. Lillasyster revanscherade sig och jag kommer aldrig att göra så igen. Jag har lärt mig läxan: man kan skoja på sin egen bekostnad. Men inte på någon annans.
Tyvärr är det inte alla som lärt sig denna läxa - trots att de hunnit leva länge och borde tillägnat sig ett visst mått av visdom.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar