Bichon eller Bulldogg - det är frågan?

Egentligen skulle jag vilja ha en hund. Men, med det liv jag för närvarande lever - med långa bilresor varje vecka - går det inte att planera för något djur. Såvida inte djuret ifråga älskar att åka bil och lyssna på symfonimusik i sex timmar i sträck.

Det är gott med äpple.
(Är det inte Rolf Lassgård?)

Tidigare hade familjen två marsvin - Milette och Rosette. Två mycket överviktiga damer med smak för livets goda. Marsvin är mycket billiga i inköp: 250 kronor för en hona. Men... de är oerhört dyra i drift. Romansallad, isbergssallad, röd paprika, sockerärter, broccoli, melon, persilja, äpplen (svenska!) och päron (gärna tyska...). Ju mer god mat de får, desto bortskämdare blir de och nobbar konsekvent en enklare meny.

Marsvins-partaj.

De små damerna smorde kråset och blev allt fetare och fetare och äldre och äldre. När det var dags för den fasansfulla finalen med avlivning, var de så stora att sprutorna inte ville fungera. Veterinären fick ge dubbel dos. Sorgen var stor och tårarna många. Veterinären konstaterade, lite torrt, efter en långt utdragen avlivning: "Ju mindre djur, desto fler tårar."

Men - marsvin gillar inte att åka bil. De tål inte förflyttning och blir nervösa och sjuka av minsta lilla vindpust.

Vad återstår? En katt? Tyvärr gillar jag inte katter. De är självsvåldiga och opålitliga, tycker jag. De gör som de vill, går sin egen väg och är inte lojala med sin ägare. Dessutom är min make superallergisk mot alla sorters katter - även de hårlösa. Hamstrar och råttor är otäckt små och förefaller alltför instinktsstyrda för att kunna samexistera med en människa.

För små.

För några år sedan visade SVT ett program med titeln Bulldogg. Det var ett barnprogram på temat hundar. Till Bulldogg hörde också en hemsida, där man kunde testa vilken typ av hund som skulle passa en allra bäst. Självfallet gjorde jag testet - mycket noga och ärligt. Är du tydlig? Är du konsekvent? Är du bra på ge entydiga kommandon? Svaret blev nej, nej och åter nej. Tyvärr. Resultatet av testet blev iallafall helt entydigt. Den enda hund jag - möjligen - skulle klara av, var av rasen Bichon frisée. På andra "möjlighets-plats" kom Engelsk bulldogg. Den förstnämnda är osedvanligt liten och mesig, den andra osedvanligt trög och oemottaglig för all form av uppfostran.

Mesig.

Vad gör man? Jo, jag har löst problemet. Jag har köpt en Golden retriever. För 179 kronor - på IKEA. Den har absolut ingenting emot att åka bil, den står ut med både Mahler och Mozart och Miles Davis. Den äter inget och behöver inte kissa. Och - den lyder minsta vink utan jag behöver höja rösten det allra minsta. Dessutom vaktar den bilen, så att inga bovar vågar närma sig.

Här är den:


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner