Magneter och demokrati

Vad är en "semantisk magnet"? Det är ett abstrakt begrepp som jag tror betyder ungefär detta: en företeelse, vars benämning drar till sig andra företeelser och benämningar och liksom bildar ett slags kluster eller nätverk av företeelser. Det uppstår som ett slags paket av besläktade saker. Tar man en av sakerna, får man de andra liksom på köpet.

Den semantiska magneten drar till sig
andra magnetiska företeelser.

Jag tror att det är djupt rotat i det mänskliga psyket att alltid söka sammanhang, att se kopplingar, att skapa "paket". Det är ett sätt att kategorisera och sortera intrycken från den komplexa verkligheten, en överlevnadsstrategi helt enkelt, för att inte översvämmas av flodvågen av ständiga intryck.

Jag hörde begreppet "semantisk magnet" för första gången idag på en doktorsdisputation i pedagogik. Exemplet som gavs i avhandlingen handlade om hur politiska trender styr utformningen av skola och utbildning. På gott och på ont. (Mest på ont, har jag en känsla av, eftersom makten ju ligger i händerna på politikerna och inte, som den borde, i händerna på experter/pedagoger. Politiska trender ställs mot kunskapskontinuitet.)

August Strindberg - marknadsanpassad?

Jag tänker mig att för längesedan kunde begreppet BILDNING fungera som en semantisk magnet och dra till sig andra begrepp som t.ex. latin, litteratur, poetik, retorik eller grammatik. Nu är det nog en annan magnet som drar mycket starkare och den heter ARBETSLIVSANPASSNING eller NÄRINGSLIVSINRIKTADE UTBILDNINGAR. Den här semantiska magneten drar till sig begrepp som effektivitet, flexibilitet, teknik, ekonomi, lönsamhet och resultatinriktning.

Men det är väl inget fel? Att anpassa utbildningen till vad som efterfrågas på arbetsmarknaden? Då blir det ju samhällets behov av arbetskraft som styr vilka utbildningar systemet tillåter och rekommenderar. Det kan också kallas "matchning" och det är väl bra? Då slipper man utbilda människor till arbetslöshet. Många gymnasier idag erbjuder utbildningar till t.ex. musikal-artist eller florist. Hur många sådana behövs i Sverige? Och hur många programledare eller medieaktörer finns det plats för i vårt land - egentligen? Inte så väldigt många, är jag rädd.

Vem bryr sig om Homeros nuförtiden?
Han är ju inte särskilt lönsam - eller?

Men ändå. Om den allt överskuggande idén blir att bara utbilda folk som "behövs" - hur går det då med den gamla magneten BILDNING? Och hur går det med småmagneterna poetik, litteratur och retorik? Jag tror att det samhället skulle bli väldigt tråkigt, likriktat och stagnerat, byggt som det är för att vara lönsamt. Och den semantiska magneten BILDNING har en annan liten småmagnet som vi aldrig får glömma och den heter demokrati.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner