| Ringdansen. Bergwall i mitten, fast man ser honom inte. |
Turerna i ringdansen tycks ha dikterats av respekt för expertisen. Juristernas och kriminalpolisernas respekt för de psykiatriska-psykoanalytiska experterna. De rutinerade och erfarna utredarna förfaller att aldrig ha ifrågasatt det scenario som dessa experter målade upp. Man trodde blint och okritiskt.
Den person som med järnhand skötte koreografin i dansen var en psykoanalytiker med mottagning i Stockholms innerstad: Margit Norell. Hon var såväl handledare som terapeut till flera av dem som arbetade med Bergwall på Säter. Norell hade lämnat Psykolanalytiska Föreningen redan på 1960-talet för att bilda sin egen skola som hon kallade "Holistisk psykoanalys". Här spelade frammanandet av bortträngda minnen en avgörande roll. Norell var övertygad om att många människor bar på traumatiska minnen som de förträngt och som skapade svårt lidande. Det gällde att i analysen väcka dessa minnen, lyfta upp dem till medvetenhet. Ekot från gamle pappa Freud är öronbedövande starkt.
| Ekot från gamle pappa Freud är öronbedövande starkt. |
Med tiden visade dock psykologisk forskning att dessa teorier knappast var trovärdiga. Är det något som ett mänskligt psyke inte kan värja sig emot, inte förmår förtränga till omdevetenhet - så är det just minnen av svåra trauman. De kommer tillbaka - i olika skepnad - hur man än försöker värja sig. Denna forskning tog Norell tydligen inte del av. Hon fortsatte sitt grävande efter borträngningar. Ju värre övergrepp patienterna kunde minnas - desto bättre stöd för teorin.
Men hur kunde dessa intelligenta och välutbildade psykologer och terapeuter så okritiskt ta till sig teorier som enligt modern forskning visat sig vara felaktiga? Kunde de inte läsa rapporterna? Vågade de inte ifrågasätta sin guru? Ville de inte ifrågasätta henne? Kunde de inte?
Svaret kom i intervjuerna i den TV-film om Margit Norell som sändes igår kväll. Flera av de inblandade berättade att Margit blivit som en mor för dem. En av psykologerna formulerade det som att "Margit var det närmaste en mor jag någonsin kommit". En annan vittnade om att Margit, näst hans barn, var den allra viktigaste personen i hans liv. En annan lovordade henne som analytiker och berättade att hon gått i analys i över trettio år. Och att ifrågasätta en mäktig mor - det gör man ju inte - för man tror på henne. När man är liten tror man blint på mamma, vad hon är säger. Tilliten är total, liksom trofastheten och lojaliteten. Vad som än händer.
| Tilliten är total - till och med under vattnet. |
Man kan ju bara undra hur det kom sig att dessa personer blev så "små" när de införlivades i Mamma Margits analys-familj. Varför växte de inte upp och detroniserade sin mamma, så som obstinata tonåringar brukar - och ska - göra? Antagligen hade de något gemensamt, en känsla av brist, en längtan efter den mor de aldrig haft.
Kan det vara så enkelt? Att massmördaren Quick skapades i det olyckliga mötet mellan moderslängtande terapeuter och en ensam man, som gjorde allt för att få "vara med och leka"? Antagligen.
Att mammor är betydelsefulla och mäktiga och till och med skrämmande, framgår tydligt i denna sång - Rysslands bidrag till Eurovision Song Contest 2009. Anastasia Prikhodko sjunger Mamo.
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar