Flickan som älskade att shoppa

Ibland är man trött och orkar inte så mycket. Detta händer både mig och mina döttrar ibland. Man kan inte alltid "leverera". Då kollar döttrarna på TV och jag hänger på - i brist på annat. Men man lär sig alltid något. Verkligen: alltid. Om vad som är viktigt i livet och vad som inte är det - eller inte borde vara det.

Många soffpotatisar/TV-tittare är det...

Man brukar ju ofta höra folk säga t.ex: "Guud, vad jag älskar pepparkakor!" eller "Jag bara älllskar hallonbåtar!" Men det man menar är ju att man tycker mycket om pepparkakor olch hallonbåtar. Älska och kärlek - det är det man känner för sin man och sina barn och eventuellt sina föräldrar och nära vänner och möjligen marsvinet. Inte prylar. Men - det finns faktiskt undantag...

Här kommer den osannolika historien (sagan?) om

Flickan som älskade att shoppa

Det var en gång en vacker flicka. Hon var lång och smal och hade glänsande brunt hår och stora mörka ögon. Flickan hade en pojkvän också. Egentligen hade flickan det väldigt bra. Hon borde ha varit nöjd med sitt hem, sin pojkvän och det faktum att hon var både frisk och vacker. Men flickan var inte alls nöjd, för hon hade en svaghet: hon älskade dyra lyx-prylar. Och hon hatade att inte äga dem. Ju dyrare, desto bättre. Och mer än allt annat älskade hon att vistas i shoppingcentra. Att vandra där, känna doften av kläder från Dolce Gabbana, Versace och Dior - det var det allra bästa hon visste. Ingenting kunde mäta sig med det. Verkligen ingenting - inte ens pojkvännens kärlek.

Köptemplet.

Lamporna, dofterna, ljudet av frasande tyger och klapprandet av högklackat från Christian Louboutin och Manolo Blahnik. Men smakar det, så kostar det. Och den vackra flickan hade spenderat alla sina - och pojkvännens - pengar i det glänsande köp-templet. Till slut tröttnade pojkvännen och tog kontakt med en trollpacka. Flickan behövde hjälp, tyckte han. Kanske kunde den kloka trollpackan få flickan att ändra sig?

Kärlek?

Sagt och gjort - en dag följde trollpackan med den vackra flickan till köp-templet. Trollpackan hade varit med om mycket konstigt i sina dagar - men den här gången blev till och med hon alldeles förstummad. För flickan blev som galen. Ögonen stirrade som byxknappar, hon började darra i hela kroppen, händerna skakade och hjärtat bultade som en stångjärnshammare. Och rösten... Flickan skrek med hög och gäll röst. Allt ville hon ha och allt ville hon ta på och känna på, allt som glänste och glittrade och doftade och prasslade. Flickans begär visste inga gränser.

Men trollpackan hade tänkt ut hur hon skulle bota flickan, minsann. Hon hade packat ner en riktigt, riktigt fin och dyr och lyxig väska i ett paket och nu skulle flickan få välja. Mellan sin pojkvän och väskan. I ett dygn skulle pojkvännen vara borta och flickan skulle bara leva med den fina väskan. När flickan öppnade paketet visste lyckan inga gränser. Hon skrek och hoppade upp och ner. Och märkte inte ens att pojkvännen gick sin väg. Trollpackan bara gapade.

Birkin-väska väger lika tungt
som en pojkvän - eller?

När de 24 timmarna var till ända, skulle flickan välja: väska eller pojkvän? Prylar eller kärlek?

Hur gick det? Jodå, flickan valde pojkvännen. Men - det var inget enkelt val. Väska eller pojkvän? Pojkvän eller väska? Efter lång och svår inre kamp, tårar i ögonen, ångest och sorg i hjärtat lät hon trollpackan ta väskan. Hon tog pojkvännen hårt i handen. Nu skulle han få trösta henne för att hon offrat väskan. Och trollpackan skakade på sitt kloka huvud.

PS Trollpackan i den här sagan var förstås ingen trollpacka utan en KBT-terapeut som specialiserat sig på shopping-beroende. Men vad är det som gömmer sig bakom ha-begäret? Vad är det för brist? Vad är det man hungrar så förfärligt efter? Det kunde trollpackan tyvärr inte svara på.


Copyright: Åsa Adolfsson Wallner