Lycklig och framgångsrik? Säkert! |
För några år sedan läste jag i Dagens Nyheter om en professor i odontologi. (Odontologi är läran om tänderna och deras sjukdomar.) Professorn var en modig man med mycket socialt pathos. Han hade förstått att eftersom det blivit allt dyrare att gå till tandläkaren, så har god tandstatus och friska tänder blivit en klassfråga. Många människor har inte längre råd att göra någon årlig tandkontroll, vilket får till följd att de drabbas av karies och tandlossning.
Nu ville professorn testa en teori som han länge gått och funderat på: blir människor med snygga tänder framgångsrikare än människor med dålig tandstatus? Hur skulle han gå till väga? Att bara fråga folk var kanske inte så klokt; de skulle förmodligen inte vara ärliga, utan svara att det minsann inte är ytan som är viktigast, utan den inre skönheten. För så ska man ju svara om man vill verka etisk och vara politiskt korrekt. En arbetsgivare vill säkert inte så gärna erkänna att han/hon väljer den snygga personen framför den mindre snygga - trots att snyggingen gjorde bort sig på jobbintervjun...
Odontologer i arbete. |
En dag kom professorn på hur han skulle göra: han skulle konstruera en lösgom till sig själv - och den lösgommen skulle han sätta på sig när han föreläste på konferenser och kongresser. Sagt och gjort, professorn lät tillverka en lösgom - men det var ingen vanlig lösgom. Den hade bruna tandstumpar och några gluggar. Tänderna var sneda, missfärgade och kariesangripna. Lösgommen visade tydligt hur tandstatusen blir när man inte har råd att gå till tandläkaren. Precis innan han skulle ställa sig på podiet och börja sin föreläsning, satte han in lösgommen. Så gick han in.
Framgångsrik? Antagligen inte. Lycklig? Kanske. |
Publiken blev tyst först. Sedan började de skruva på sig, titta i sina papper, kolla i väskan, prata med grannen. Den där professorn på podiet - han med de dåliga tänderna - honom hade de totalt tappat intresset för. Han kunde väl knappast ha något vettigt att säga - som han såg ut...
Efter en stund tog professorn av sig sin lösgom. Publiken blev chockad. Inte bara över att professorn nu plötsligt såg helt annorlunda ut, utan även över sin egen reaktion. Spelade verkligen tänderna så stor roll för om man ansåg det värt att lyssna eller inte? Om talaren fick respekt eller inte? Tydligen var det så - tänderna spelar verkligen en enorm roll. Professorn testade sin lösgom även i "mingel-sammanhang" och där var reaktionen om möjligt ännu tydligare. Man vände sig bort, ville inte lyssna, ville inte umgås. Professorn med lösgommen blev helt isolerad.
Glöm inte tandtråden! |
Vilken slutsats ska man dra av detta? Att man måste ha snygga tänder för att få framgång i sitt liv? Eller ska slutsatsen vara att man bör uppmuntra till att se andra kvaliteter än de ytliga hos människor? Jag tror att jag väljer den senare slutsatsen - det är faktiskt insidan som räknas! Men - med ett tillägg: glöm inte tandtråden!
Copyright: Åsa Adolfsson Wallner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar